Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidraga att utjämna skillnaden mellan berg och slätt och sålunda
gynna utbildningen af förändrade utsikter på lämpliga ställen.
Redan Urban Hjäme (sid. 359, 362 f.) och de gamla fysici,
som han citerar, ange »deterratio eller jordens afnötning» som
förklaring till likartade fenomen. Jag anser mig nu vetenskapligt
berättigad att acceptera denna tanke som arbetshypotes. Vi synas
tills vidare knappt hafva något val. Men fullt säkra på lösningen
kunna vi ej blifva förrän vi eftersett, huru deterrationshypotesen
stämmer med de föreliggande fakta.
Det framstår då genast, att vi här hafva framför oss en
allmän process lika väl som under antagande af höjning, och att
således de konvergerande (Tegneby kyrka) och radierande
(Hålgate-backen) observationerna äfven från denna utgångspunkt äro väl
förklarliga. Men på samma gång tillåter denudationsteorien
variationer, som knappast äro möjliga under andra förutsättningar.
I enskildheter måste nämligen förvittringen vara till sin kraft och
verkan beroende på rent punktuella förhållanden, som kunna
omväxla på mycket små afstånd. Den arbetar naturligtvis mycket
ojämnt: hastigt på uppstickande lagerändar, långsamt på jämna,
runda ryggar. Om alltså i n:o 9 och 10 tillnärmelsevis samma
föremål synts orörligt från nedre, men förändradt från öfire
våningen af samma hus, så är detta faktum ödesdigert för en endogen
uppfattning, men mycket lätt förklarligt ur vår nuvarande: det
är olika siktlinjer öfver bergen, och i den förra bjudes
förvitt-ringen undantagsvis ett ogynnsamt Fenomenets nyckfullhet
och skenbara motsägelser finna sålunda en enkel förklaring; och
naturligtvis generas förvittringen icke heller af de korta afstånd
mellan X och Z, som voro så besvärande för elevationsteorien.
Vidare är det fullt förenligt med deterrationen, att inga
föremål försvunnit ur synlinjerna. Bergen förtåfras uppifrån, men stå
eljest stilla, sjunka ej in med sina »rötter». Slätterna hvila på sin
nivå utan annan förändring än den omärkliga sekulära. Därför kan
också landskapet bevara sin djupa frid, kyrkorna (och till dels äfven
fomgrafvama) kunna stå huru nära hafvet som helst, floderna rinna
ograverade i sina uråldriga fåror, Tegneby slätt och kyrka bevara sin
månghundraåriga inbördes harmoni.
Att fenomenet älskar hafvets närhet, blir nu också en naturlig
sak, då det rent ut har sina källor där; och man kan väl tänka
sig, att det bör vara svagast utveckladt på innersidan af Orust
(Hafstensfjord), där hafsinflytandet åfr minst. Slutligen blir det mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
