Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företogo under (den antarktiska) sommaren 1892—93 fangstförsök
vid Sydshetlandsöarna och angränsande områden söder om
Sydamerika. Äfven följande sommar (1893—94) se vi kapten Larsen
samt två andra norska fartyg arbeta därstädes, medan skottarne
icke förnyade försöket. Ett af de skottska fartygen torde förtjäna
särskildt nämnas, nämligen Balaena, förd t af kapten Th. Robertson.
Ombord på detsamma befann sig såsom naturforskare d:r W. S.
Bruce, nu chef för den skottska antarktiska expeditionen, hvars fartyg
Scotia (förut Hekla) till befalhafvare har samme kapten Robertson.
Äfven Svend Foyn hade vändt sin uppmärksamhet mot Södra
Ishafvet och beslöt att sända ett fartyg dit. Han synes härvid
hafva påverkats af en i Australien bosatt aflägsen släkting, H. J.
Bull. Då Foyn bland sina fartyg icke hade något, som han ansåg
för färden lämpligt, inköpte han Cap Nor, som omsorgsfullt
utrustades till det nya företaget och därvid erhöll det nya namnet
Antarctic. Af förändringarna må här endast nämnas, att fartyget
med hänsyn till den långa resan förseddes med ny
bränslebespa-rande ångmaskin, för hvilken det i lugnt väder kunde göra sex knops
fart. Kolåtgången per dygn uppgick vid full fart endast till fyra tons.
Foyn hade ursprungligen för afsikt att sända Antarctic till
Sydshetlandsöarna, men denna plan ändrades sedan därhän, att hon
skulle gå till Victoria land, söder om Nya Zeeland, det område,
som utgjort föremål för James Ross’ berömda fard, hvarvid han 1842
lyckades framtränga till 78° 9’ sydl. bredd. Det är här, som den
nu pågående engelska expeditionen vunnit så vackra resultat och
på land framträngt så oväntadt långt mot söder (82° 17’ s. br.).
Antarctic lämnade Tönsberg den 20 september 1893, hennes
befalhafvare var kapten L. Kristensen, hvarjämte äfven H. J. Bull
såsom »bestyrer» medföljde på en del af färden. Hon anlöpte Las
Palmas och Tristan d’Acunha, passerade helt nära Prins Edvards
ö och Crozetöarna samt ankom den 19 december till Kerguelen.
Här stannade man till den 3 februari 1894 för fångst af sjöelefanter,
som vid denna tid hade gått upp på land och voro alldeles
värnlösa, och hvaraf tyvärr ej mindre än 1 600 blefvo dödade. Den
första delen af färden hade följaktligen såsom fangstföretag
betrak-tadt utfallit till vederbörandes fulla belåtenhet, men naturforskaren
kan icke annat än beklaga dylika utrotningsföretag mot ett i
utdöende stadt djur, som, tack vare människans vinningslystnad, väl har
att emotse samma öde som drabbat Stellers sjöko. Från Kerguelen
satte Antarctic kurs på Melbourne, dit ankomsten skedde den 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
