Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af det stora antalet i celibat lefvande präster. Söner till kinesiska soldater
och handlande, som för en tid uppehålla sig i Tibet, räknas som kineser,
men deras döttrar som tibetanskor. Andra folkslag, som bo i Tibet, äro
indier från Kashmir, mongoler och tibetaner från Nepal; de senare äro
skickliga handtverkare, arkitekter, bildhuggare och guldsmeder. Nästan
hela det centrala Tibet tillhör Dalai-lama, endast de högre ämbetsmännen
i Lassa ha egna, ärftliga hem. Husen byggas af tegel och naturlig sten
och sakna, köken undantagna, ordentliga eldstäder. Endast hål för rökens
utsläppande finnas; de äro också fruktansvärdt kalla. Torkad gödsel är
det viktigaste bränslet. En egendomlig sed är, att det lägre folket bär
hvita, de mera välmående röda, ämbetsmännen gula och soldaterna blå
dräkter af hemväfdt tyg. Smycken bäras i stor utsträckning af kvinnorna.
De viktigaste födoämnena äro kornmjöl, köttsoppa, rått jak- och fårkött,
smör, sur mjölk och vegetabilier. Hvetebrännvin säljes för en cent flaskan.
Prästerna snusa, lekmännen röka tobak. Det centrala Tibets folk äro fanatiskt
hängifna sin religiösa tro, hvilken dock i de flesta fall uteslutande tar sig
uttryck i yttre former. Böner anses ha en magisk makt och spela en roll
vid lifvets alla vanliga eller ovanliga händelser. Medicinen har föga
anseende hos folket. Moralen är primitiv, och de äktenskapliga banden äro
lösa; både polygami och polyandri äro vanliga. Åkerbruk och
boskapsskötsel äro de viktigaste näringarna. Hvete, korn, ärter, bönor, nötkreatur,
får, jakoxar, hästar, åsnor och mulåsnor äro de hufvudsakliga produkterna.
Jakar och åsnor användas som lastdjur. Arbetskraften är billig, män betalas
med två à tre cents pr dag, under det kvinnorna vanligen arbeta för födan.
Till och med en lama får ej mera än 10 cents för en hel dags böner.
Exporten utgöres af fårhudar, boskap, snidade bilder, böcker, gula
lamadräkter, jak-svansar, som tjäna som hästsvansar i de turkiska paschornas
dräkt. Importen utgöres af engelska och indiska bomulls- och yllevaror,
koppar-och emaljföremål från Indien, te, silke, tråd samt kinesiska hästar och åsnor.
D:r Zybikoff har hemfört ett mycket stort antal fotografier och
teckningar, illustrerande seder och bruk i landet, hvilka komma att publiceras
i den bok, han ämar utge öfver sin stora resa.
(Scottish geogr. journal 1903.)
Tjälens djuplek 1 det nordligaste Sverige. Under
järnvägsbyggnaden mellan Gellivare och riksgränsen har ett mycket omfattande
iakttagelsematerial samlats angående det djup, till hvilket marken inom denna
del af Sverige är frusen. I det af järnvägsstyrelsen utgifna arbete
»Teknisk-ekonomisk redogörelse för anläggningen af statsbanan Gellivare—
Riksgränsen» (Stockholm 1903) finner man (sid. 97) följande sammanfattande
uppgifter om denna intressanta fråga.
»Tjälen var till synnerligen stort hinder och vållade afse värda
utgifter. I allmänhet tjälades jord, som icke var af särskildt torr beskaffenhet,
till ett djup af omkring två, stundom ända till tre à fyra meter, och det
var icke ovanligt att, sedan det öfre, genomfrusna lagret genombrutits
och man kommit ned till ofrusen jord, finna gammal tjäle ända till sex
meter under markytan. Denna ’den eviga tjälen’ härrörde sannolikt från
svunna, kallare tidsperioder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
