Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en föreställning om dess massa. De fina kornen intränga
öfver-allt, de piska ansiktet som nålar, när man vill gå mot vinden;
men äfven dem förutan är det svårt att andas, och man måste
hvarje ögonblick vända sig för att draga andan. Men det kan bli
ännu värre. När vindstyrkan går öfver 30 m. i sekunden, då bölja
stenarna att smattra mot husväggen, brädstumpar, trälådor o. dyl.
hvirfla bort utefter marken, och äfven tunga föremål bli rubbade
från sina platser. När vindhastigheten stiger ännu mera, så ökas i
högsta grad stormens verkningar. Medan ovädret pågår, kan man
icke gå ut; det är först sedan det lugnat, vi kunna öfverskåda
förödelsen. Brödtunnor, hela fullpackade koffertar kunna anträffas långt
ute på isen. En gång blåste en låda fullpackad med stenprof ned
för sluttningen och krossades. Taket på observatoriet blåste bort och
hittades i spillror flera hundra meter borta. Vindfanestången blef flera
gånger afbräckt, och den 8 juni hade efter en af våra svåraste stormar
den största båten blåst bort ett tjugutal meter öfver höga isblock och
krossats, medan åror, tofter och material lågo kringströdda. Natten
mellan den 9 och 10 juni var en af våra värsta. Jag deltog i
de magnetiska‘observationerna och skrifver därom i dagboken
följande: »Endast krypande på händer och fötter hela vägen öfver
den breda dalen, kunde jag i den kolsvarta natten krafla mig fram;
det hade varit omöjligt, om jag ej känt hvarje snöfläck på vägen.
Hela observatoriet skakade, en af lamporna hade blåst ned, och
när jag satte upp den, föll den genast åter i golfvet.
Temperaturen därinne var —250. Klockan 12 var det ännu värre. När jag
krypande på alla fyra skulle svänga om hörnet, kom en vindstöt,
grep mig och slungade mig utåt branten, fastän jag låg raklång och
höll i med händer och fötter, och först i sista ögonblicket kunde
jag hejda mig, så att jag icke blåste ned för sluttningen.»
Starka stormar af denna art äro ju ej egentligen någon
sällsynthet inom andra polarområden. Men hvad som här är det
svåra är, att de komma så ofta och räcka så länge, ofta en vecka,
stundom fjorton dagar eller mera, nästan utan afbrott. Samtidigt
medföra också dessa sydväststormar den starkaste kölden. Vår
medel vindstyrka för vinterhal faret, 10 m. i sekunden, torde vara
enastående för alla arktiska klimat.
Efter d:r Bodmans preliminära beräkningar lämnar jag här
en öfversikt af temperatur, barometertryck och vindstyrka under de
20 månader, från hvilka fullständiga observationer föreligga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
