Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre söderut haft tillfälle att se ; sedermera vidtager den hittills
okända södra kusten af Ludvig-Filip-halfön. Hela detta område
uppbygges hufvudsakligen af massformiga kristalliniska bergarter.
I öster reser sig M:t Haddington med sin jämna issluttning och
mjukare bergformer, bildade af basaltiska tuffer. Det blef allt mer
tydligt, att mitt första antagande varit riktigt och att vi verkligen
befunno oss i en genomgående kanal. Detta märkvärdiga sund, åt
hvilket jag gifvit namnet Kronprins Gustafs kanal, äger ett stort
vetenskapligt intresse, framför allt genom analogien med de djupa
insänkningar, man finner på Kordillerernas östra sida, där
bergsformationerna å ömse sidor också likna dem, som här förekomma.
Det medtog ungefär en vecka att passera genom denna kanal.
Den 12 oktober hade vi ändtligen hunnit till dess östra ände. Vi
hade just öfverlagt om hvilken väg vi nu borde välja och kommit
till den slutsats, att isförhållanden och den varma väderleken dock
inneburo allt för stora faror för att bli afstängda, i fall man
fortsatte ännu längre norrut, dit jag eljest gärna velat komma just för
att efterse, om icke Antarctic förra sommaren kunnat kvarlämna
några bref eller dylikt, då vi plötsligt fingo sikte på ett par svarta
föremål af egendomligt utseende. Jag tänkte på pingviner, men de
sågo för stora ut och rörde sig så egendomligt. Jag förde kikaren
till ögonen och fann genast, att det var ett par människor.
Aldrig i mitt lif har jag väl gripits af en sådan rörelse.
Människor här, i denna ödemark, sedan vi i 20 månader varit hänvisade
blott till vårt eget sällskap! Hvilka kunde de väl vara? Tusen
gissningar korsade hvarandra, men blott för att genast förkastas;
och det är karakteristiskt för huru litet vi verkligen tänkte oss
möjligheten af att Antarctic kunde ha förolyckats någonstädes i vår
närhet, att den gissningen, att dessa voro några utsända från de
öfverlefvande efter ett skeppsbrott, hvilken dock borde varit den
sannolikaste af alla, den kom jag aldrig att tänka på eller
förkastade åtminstone lika fort som de andra.
Vi hade emellertid satt af i fyrsprång för att möta hvarandra.
Ju närmare de kommo, dess mera växte min förvåning. Jag såg
framför mig två män, svarta från topp och till tå, med långt
nedhängande hår och tofviga skägg, och hvad som än mer gjorde det
omöjligt att igenkänna ansiktsdragen var, att de buro stora, svarta
trästycken till skydd för ögonen. Det var blott skidorna, som
skvallrade om en viss civilisation. Ett svagt hurra när de närmade
sig oss visade, att mötet var dem kärkommet. Det var först sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
