Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi hälsat hvarandra och de själfva sagt sina namn, som jag fann,
att det var våra kamrater från Antarctic, docenten J. G. Andersson
och löjtnant Duse, som mer än 9 månader tidigare med en tredje
kamrat lämnat fartyget, för att söka förbindelse med oss, och efter
en i ensamhet tillbragt vinter nu voro på väg till vår station.
Vi skyndade först in mot land, där Grunden, den tredje
deltagaren, vid deras uppslagna tält höll på laga till middag. Vi hade
litet krångel att komma dit, ty hundarna voro till vansinne rädda
för dessa svarta figurer och sökte skena i väg åt alla håll utom dit
de skulle. Emellertid klarade sig också detta, och vi kunde nu
resa vårt tält, med svenska flaggan hissad vid sidan af deras. Vi
beslöto oçksà att dröja kvar här öfver natten, dels för att så godt
sig göra lät fira detta underbara sammanträffande, dels för att hinna
tala om alla nyheter. Det var mycket att fråga om å ömse sidor,
i all synnerhet för oss, som, fastän vi nu till utseendet voro de
mest civiliserade, dock tillbragt så mycket längre tid i ensamhet
Framför allt kände jag mig gripen af de svårigheter, som dessa män
för vår skull haft att genomgå, och det dröjde länge innan jag
kunde fråga om några andra saker.
Men vid dessa deras äfventyr får jag här lika litet dröja som
vid de vetenskapliga resultat de vunnit, då d:r Andersson själf
lämnar en redogörelse för dessa frågor.
I snabba marscher gingo vi nu tillbaka till stationen, stannande
endast för kartläggningen och de viktigaste vetenskapliga arbetena.
Vi kommo också hem alldeles i rättan tid, innan isen började bryta
upp. Med ifver ägnade vi oss sedan åt nya forskningar, och
ständigt var det några, som voro ute på turer i omgifningarna. Själf
låg jag den mesta tiden jämte J. G. Andersson på Seymour-ön
för att göra insamlingar i dess rika fossillager, som jag hittills blott
föga haft tillfälle att studera. Vädret var vackert och hafvet längre
utåt nästan isfritt. Vi tänkte nästan med oro på, att våra arbeten
kanske snart kunde bli afbrutna af det väntade fartyget. Men trots
allt hade vi ännu ej uppgifvit vår förhoppning, att det var Antarctic
som skulle komma, och då kunde vi ju ännu vänta oss en sommar
rik på arbeten och resultat.
Det var den 8 november, när sju af oss voro hemma vid
sta-tionen och väntade på Bodman och Akerlundh, hvilka gått ut till
Seymour-ön för att samla ägg, som plötsligen någon kom in och
sade, att människor nalkades ute på isen — »men det ser ut
som det vore 4 personer». Man kan tänka sig hvilken uppstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
