Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt lagerserie, i främsta rummet ett groft konglomerat med marina
mollusker och stycken af drifved (af borrmusslor genomsatta
trädstammar). Här foreligger alltså en fossilförande aflagring, som är
äldre än kordilleraveckningen, och detta fynd, som ger den länge
förgäfves eftersökta utgångspunkten för fixerande af bergveckningens
ålder i denna trakt, är af desto större intresse, som det faller inom
det område, hvarifrån den franska Kap Horn-expeditionen 1882—83
hemförde ett omfattande och utförligt beskrifvet petrografiskt
material.
Tyvärr gick sedermera hela min samling af fossil och bergarter
från denna lokal förlorad vid Antarctics förlisning. Emellertid är
det min afsikt att snarast möjligt återvända till Eldslandet för att
i lugn och ro med detaljundersökningar fullfölja de under vår korta
vistelse därstädes vunna uppslagen till utredande af grunddragen i
detta området geologiska historia.
* *
*
Sent på aftonen den 7 november korsade Antarctic SV. om
Hermiteön Kap Horns breddgrad, och redan natten mellan den 9
och 10 passerade vi på 590 30’ s. br. och 66 0 v. 1. de första vågfrätta
flaken af drifvande hafsis. Ett litet isberg hade blifvit iakttaget
redan föregående dag. Så snart vi hade inkommit i drifisregionen,
böljade jag regelbundna observationer öfver hafsisens och isbergens
talrikhet och dimensioner. Dessa löpande observationer utfördes af
mig, tills jag lämnade fartyget den 29 december, och efter denna tid
fortsattes de af Skottsberg.
På natten mellan den 11 och 12 november mötte vi den täta
packiskanten på 610 s. br., och först tio dagar senare hade kapten
Larsen efter långvarigt, hårdt arbete forcerat sig en väg till det öppna
kustvattnet på utsidan af Syd-Shetlands öarna. Mellan Smith Island
och Snow Island inlöpte vi i Bransfield-straitet, som befanns vara
praktiskt taget fritt från drifis. Den 23—24 november besökte vi
De-ception-ön, men funno dess krater täckt af obruten is. Härifrån styrde
vi till östra ändan af Livingstone-ön, hvarest en landstigning företogs.
Under hela denna tid var vädret klart och siktigt. På motsatta sidan
af det breda sundet kunde vi tydligt urskilja fjälltopparna och de
snötäckta platåerna på ömse sidor om Orleans-kanalen — det gamla
Trinity-land. Men intet kunde skönjas af Middle Island, som är
angifven på kartorna såsom belägen midt ute i Bransfield-straitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0077.html
