Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en betydande ytsmältning, som täckt den med stora
sötvattenssam-lingar. I den mån som vi närmade oss det nämnda landet, blefvo
dessa smältvattensdammar allt tälrikare och djupare samt
samman-flöto till ett förvirradt nätverk, som vi blefvo nödgade att
genomkorsa. Endast med yttersta ansträngning och med hela vår
utrustning genomdränkt af vatten nådde vi landet den 3 januari 1903.
Vi bestego här landisens höjdrygg och fingo därifrån en åt alla sidor
fri utsikt, som klargjorde vårt läge. Landet, hvarpå vi nu befunno
oss, är i verkligheten en stor ö, som på sydsidan begränsas af ett
sund, hvilket innanför ön sammanhänger med det breda sund, som
vi nyss öfvertvärat. Yttre delen af sundet på sydsidan af vår ö var
tydligen identisk med Sidney Herbert Bay på Ross’ karta.
Sidney Herbert-sundet visade öfverallt den vattenbetäckta isens
karakteristiska grönblåa farg, och inne vid stränderna sågo vi här
och där stora ytor af öppet vatten. Att nu med de hjälpmedel,
som stodo oss till buds, passera detta sund var tydligen omöjligt.
Då ej heller någon annan väg för oss gafs mot vinterstationen,
hade vi intet val utom att återvända till depåplatsen, där vi
inträffade den 13 januari.
Förgäfves väntade vi här på Antarctics återkomst, och i midten
af februari började vi göra förberedelser för en eventuell öfvervintring.
Den 10 mars utlöpte den med Larsen aftalade fristen, och följande
dag inflyttade vi i vår stenhydda.
Matordningen förändrades nu fullständigt, sålunda att vårt lilla
depåförråd fördelades lika öfver hela vintertiden, sedan en
jämförelsevis betydande kvantitet af konserver m. m. blifvit lagd åsido
för den kommande vårens slädresa till Snow Hill. 200 gram bröd
per man dagligen, på morgonen en dryck kokt på en matsked malet
kaffe, en dryck med en svag antydan af kaffets färg men nästan
utan dess smak, till kvällen te af samma styrka, konserverad sill
2—3 gånger i veckan, korngrynsgröt lika ofta, konservkött med
soppa hvarje söndag och en sup en gång i månaden, detta var
nästan allt hvad vi fingo af »kulturproviant». Hufvudparten af vår
föda togo vi från den omgifvande naturen, och ett halft tusental
pingviner, ett tjugutal sälar och ett tjog fiskar — de senare fångade
med benkrok och lina af sälskinn — var den tribut, som vi till
uppehållande af våra lif utkräfde af den antarktiska djurvärlden. I
sälarnas späck funno vi också bränsle för vår matlagning.
Vintern förflöt utan sjukdomsfall, men också under fullständig
brist på intellektuell verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
