- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
184

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H varken det urlappska lä lin »östra» eller »vattendrags» har det
lyckats mig att återfinna i något annat finsk-ugriskt språk, och jag
tillåter mig därför att antaga, att vi här ha att göra med protolappska
ord, de första sådana, som någonsin konstaterats. Det är visserligen
sant, att ijjä återfinnes i det finska ii, men då sammansättningen
Luléju har skett i för-urlappsk tid, vågar jag tro, att det finska ii är
ett lånord ur protolappskan. Härför talar särskildt, att detta ii endast
återfinnes i trakter, där lappar för icke länge sedan funnits; endast
Iitti talar häremot, men, såsom jag redan påpekat, är dess ti
svårförklarligt, hvarför detta namn kanske icke hör hit.

Förutom namnen med ii som första sammansättningsled träffas
i Finland en mängd ortnamn på bl. a. äfven Luulajanjoki {-n
genitivmärke) och - lampi(»tjärn») i Kuhmoniemi socken öster om
Kajana (Suomi II, 1, sid. 140). Alla finska ortnamn på ja kunna
dock icke höra hit, enär detta j äfven kan visa tillbaka på ett
gammalt g och kanske äfven på andra källor. Liksom Alattio (se
ofvan!) kunna kanske också en del namn på - eller -tö vara att
räkna hit, så kanske Kitkiöjärvi i Muonionalusta kapellförsamling
i Norrbotten, hvars kitk- kanske hör ihop med lappskans ,

gœtige etc. »sten», som då också kunde vara ett protolappskt ord.

* *

*



Det är tydligt, att den finska namnformen Luulaja måste vara
lånad från lappskan. Att närmare angifva den tid, då detta lån
försiggått, är tyvärr omöjligt; man kan endast säga, att det skett i
en mycket aflägsen tid, innan någon af de nu kända urfinska och
urlappska ljudlagar verkat, som kunnat få användning i ett ord med
de ljud och den placering af ljuden som det ifrågavarande. För
egen del skulle jag vilja tro, att lånet icke gärna kan ha ägt rum
efter den s. k. urnordiska tiden, utan bör ha skett före vikingatiden.
Till ungefar samma aflägsna tid torde vi äfven böra rycka upp
inlånandet af det finska namnet på Piteå. På lappska heter detta ord
i Lule lappmark Pitäm, i Pite lappmark eller Beököante

(olika i olika trakter), på finska gen. Piitimen. Alla dessa

former tillsammantagna häntyda på ett urlappskt eventuellt

med ett u i st. f. i i andra stafvelsen. Ordets betydelse är okänd.

Den vanliga, af prof. Vilhelm Thomsen inaugurerade åsikten
om tiden för finnarnes invandring till Finland är den, att de
omkring år 800 e. Kr. i stort taget fatt den utbredning de nu ha,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free