- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
199

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Egendomligt är, att höjdförhållandena här äro desamma som
vid Limhamn. Särskildt skulle man ju vänta sig att finna den högsta
litorinavallens krön vid något större höjd öfver hafvet. Det är
dock att märka, att förutsättningarna för uppkomsten af en
någorlunda mäktig strandvall vid Vikhög sannolikt ej varit så goda som
vid Limhamn, där vid nordliga och sydvästliga vindar så att säga
hela Öresunds vatten kunde vräka sig på. Vid Vikhög var det
hufvudsakligen blott rakt sydvästlig vind, som kunde utöfva någon
kraftigare verkan.

Just på grund af likheten med förhållandena vid Limhamn vore
en systematisk genom forskning af dessa tre fyndorter viktig, hvarvid
de geologiska faktorerna i första rummet borde utredas. Till en
sålunda fortsatt och mera fullständig undersökning har också grefve
Reventiow inbjudit mig.

Tillsvidare anser jag de båda äldre boplatserna såsom ungefar
samtidiga med det postglaciala hafvets maximistånd, bildade snarare
något före än efter denna tid, då den största procenten flintor visar
en mycket utpräglad svallning. Höjden öfver hafvet af den lägre
och yngre boplatsen vid Vikhög torde vara mellan 60 % och 70 %
af den postglaciala gränsens. En närmare bestämning kan för
närvarande ej lämnas.

På ett par ställen invid kusten mellan Vikhög och Helsingborg,
nämligen vid Landskrona och vid Rudebäck, söder om Helsingborg,
hafva af G. Andersson och N. O. Holst 1 slagna flintor blifvit
funna inbäddade till sådan mängd i den högsta Iitorinavallen, att en
närmare granskning af dessa lokaler sannolikt här skall bringa i
dagen boplatser från den äldre stenåldern. Möjligt är, att äfven
annorstädes omkring Helsingborg boplatser från stenåldern kunna påvisas.
Enligt C. Wibling1 2 hafva stenåldersföremål jämte flintaffall
anträf-’ fats i närheten af Kärnan samt vid Pålsjö och Tinkarp, norr om
staden, och vid den s. k. Viskakällan, söder om densamma.

4. Hven. På ön Hven har Gunnar Andersson upptäckt en
stenåldersboplats, hvilken på grund af sitt läge, enligt upptäckarens
antagande uti den högsta Iitorinavallen, har ett stort intresse.3
Boplatsen anträffades I9/9 1899 ungefär midt emellan Tycho Brahes

1 Gunnar Andersson, Svenska växtvärldens historia, 2:a upp]. (1896), sid. 93—94.

2 Carl Wibling, Ett samlingsfynd från stenåldern i Helsingborg. Ymer 1903,
h. 3, sid. 317.

3 Gunnar Andersson, En stenåldersboplats på Hven. Ymer 1902, h. 1, sid.
96—98.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free