Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprungligen hafva legat på en därinvid befintlig stensamling (fig. 7).
— Ungefar 1,5 meter nordligare låg på ett djup af 0,7 meter en
större jordfast granithäll (fig. 2, p),
på denna en mindre offersten och
tätt invid den senare en väl slagen
fiintspån. Offerstenen, som är
försedd med 2 urholkningar, en
djupare på sidan och en grundare
upptill, är nästan enastående i sitt
slag1 (fig. 8), hvaremot flintspånen,
som synbarligen varit använd till
knif, är af mera vanlig typ. Det
ganska betydande jordlager,
hvilket täckte altaret (fig. 9), är desto
mera anmärkningsvärdt, som norr
om detsamma fanns ett mäktigt
kollager, hvilket sträckte sig fram till en annan häll (fig. 2, q) och
tydligtvis utgjorde lämningar efter ett större bål. Då altaret
ursprungligen måste hafva legat i ytan, synes mig förekomsten af
jordlagret här, hvilket ej gärna kan tänkas afsiktligt uppkastadt,
svårligen kunna förklaras på annat sätt än genom raset af en
jordvall, som ursprungligen omgifvit platsen.3
Såväl handkvarnen (fig. 10) med de tre närbelägna flata hällarna,
hvilka senare, att döma af läget och likartade anordningar i
egyptiska grafvar, troligen haft till uppgift att föreställa slags
som ock offerstenarna med sina egendomliga stensättningar äro så
karakteristiska, att man icke gärna kan betvifla, att i Drottning-
historiska museum. Den påminner äiven något om ett par offerstenar, som
anträffats i gånggrifter i Västergötland, nämligen den ena i Bittema socken (Si* *
hist. museum, inv. 6226) och den andra i Lundby socken (Montelius, Sveriges
forntid, sid. 48, fig. 60. Stockholm 1903).
1 Mest liknar den två offerstenar från en bronsåldershög i Storehoj på
Fu-gelsangsgaard vid Silkeborg och en dylik, som anträffats invid en gånggrift i
Rævhøj på Dalgaard i närheten af Hobro (C. Engelhardt, Kong Gorms og
Dronning Thyras Mindestene i Jellinge, Archeologiske Bemerkninger om
Runestene og deres Oprindelse, Aarboger 1876, sid. 143—148, fig. 18—19 och 24).
* Senare tiders undersökningar på Öland och Gottland hafva ådagalagt, att
boningarna ännu i början af vår tideräkning varit försedda med väggar af
jord eller sten, sällan mer än 1 meter höga (Montelius, Sveriges forntid,
sid. 157).
* A. Erman, anf. arb. sid. 428.
Fig. 8. Offersten (längd o, »7 m., bredd
och höjd 0,13 m.) med två urholkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
