Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt talar äfven för, att stenar med skålformiga fördjupningar såsom
symbol användts af tempelherrarna, hvilkas ceremonier helt visst
påverkats af de orientaliska religionsformerna,1 och att från dem
stenarna, ehuru under förändrad form, öfvergått till frimurarna.
Hvilken innebörd som än tillägges offerstenarna, dessa
uråldriga symboler, hvilka bibehållit sig långt tram under kristen tid, torde
man svårligen kunna förneka, att de i förening med öfriga fynd till
fullo bestyrka, att Drottninghögen varit platsen fôr af en
urgammal religionsform, fôr en tinder äldre tider sannolikt sällan
skarpt åtskild dyrkan af fruktbarheten och himlakropparna. Att
närmare angifva det gudaväsen, hvilket här företrädesvis varit
föremål för dyrkan, är däremot förenadt med stora vanskligheter.
Drottninghögens belägenhet i närheten af Ringstorp, där, att döma af
det förut nämnda votivfyndet, måndrottningen torde hafva tillbedts,
själfva namnet på högen, ifall detta kan tilläggas någon högre ålder,
och framför allt den mindre offerstenen synas tyda på ett kvinnligt
gudaväsende. Detta antagande motsäges emellertid af de lämningar
efter djur, som antagligen här blifvit offrade.
Visserligen hittades i Drottninghögen ben af far eller get, hvilka
ju möjligen kunnat hembäras som offer åt en gudinna, ehuruväl äfven
dessa bland greker och romare merendels offrades åt Priapus, således
åt ett manligt gudaväsende. Säkert är, att de här påvisade benen af
bäst och oxe afgjordt tyda på offer åt ett sådant och i främsta
rummet åt Frö, ty åt honom offrades företrädesvis just dessa djur.2
På soldrotten, hvilken dyrkats i norden redan under och
hvars kult särskildt under bronsåldern stod högt i florf hänvisa
också nästan alla här anträffade symboler. Den möjligheten är
emellertid icke utesluten, att liksom i hvarje egyptiskt hem ej blott sol-
‘ Mysterium Baphometis relevatum, Fundgrubeu des Orients, sid. 3—77.
Wien 1818. — Maximilian Millauer, Böhmens Denkmahle der Tempelherren,
sid. 9, 14, 18. Prag 1822.
8 Oscar Montelius, Sveriges forntid, sid. 279. Stockholm, 1903.
8 Detta framgår bl. a. af de hjulfigurer, som stundom finnas på
tåckhäl-larna till grafkamrar från stenåldern (Oscar Montelius, Hjulet som en religiös
sinnebild i förkristen och kristen tid, Nordisk Tidskrift 1901, sid. 10—11). Denna
symbol synes vara ganska allmän i vårt land. Så anträffades en dylik af
sten i en offerhög, som professor Montelius tillsammans med mig och
statsgeologen N. O. Holst för några år sedan undersökte vid Jämshög i Bleking, och en
af brons i en graf, som jag i böljan af 1890-talet af täck te vid Bäck i västra Småland.
4 Sophus Midler, Solbilledet fra Trundholm, Nordiske Korntidsminder, sid.
303—321. Kjobenliavn 1890 — 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
