Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu finnas i fast klyft väster om Hjälmaren. De nu eroderade
delarna af hithörande bergarter ha meddelat sin kalkhalt åt de lösa
jordlagren. I öfverensstämmelse med inlandsisens rörelseriktning har
märgeln sin största utbredning söder om silurbildningarna, d. v. s.
på den egentliga Närkesslätten mellan Lekebergen och Tylöskogen,
t. ex. i trakten af Kumla. Detta är också den bördigaste och tätast
befolkade delen af landskapet med en åkerareal öfverstigande 50 ,%
af all mark, under det att den i angränsande trakter icke når 20 % .
och med en folkmängdstäthet uppgående till närmare 30 invånare
pr kv.-km. emot blott 15—20 i kringliggande bygder.
Söder om detta område minskas folkmängdstätheten ganska
hastigt, och här vidtaga glest bebodda trakter, innefattande de
gamla gränsskogarna Tiveden, Tylöskogen och Kolmården. En del
af denna region ligger ofvan den marina gränsen, och jorden är
öfverallt mycket kalkfattig. Därjämte är denna zon delvis
synnerligen bergig och oländig, och slätter saknas helt och hållet, hvilket
i sin mån bidrager till markens olämplighet för åkerbruk. Af
intresse är att se, huru landskapsgränserna gå just öfver detta bälte,
dels väster om Vättern mellan Västergötland och Närke och dels
öster om denna sjö, där det glesast befolkade området å båda sidor
omgifver Östergötlands gräns mot Närke och Södermanland, liksom
denna bildande en båge mot norr, hvilken sedan åter böjer af åt söder,
där den öfvergår i Kolmården. Att dessa trakter genom sin
karghet och däraf följande ödslighet mer än en gång varit af betydelse
i vårt lands historia, är väl bekant.
Gränsen mot söder for ifrågavarande område är delvis mycket
tydligt markerad genom de förkastningar, som gifvit upphof till
Östgötaslätten. Intill dessa dislokationslinjer gränsa sjöarna Boren,
Norrbysjön, Roxen och Glan samt Bråviken, och på andra sidan
dessa vidtager den bördiga slätten. Denna ligger helt och hållet
under den marina gränsen, och till dess fruktbarhet bidraga i hög
grad de siluriska bildningar, som säkerligen en gång intagit större
delen af låglandet, och som ännu till följd af förkastningarna finnas
bevarade i fast klyft på ett omkring 7 kv.-mil stort område i västra
delen af slättbygden mellan Vättern och Stångåns mynning i
Roxen. Från dessa silurbergarter ha de lösa jordlagren erhållit sin
kalkhalt, som inom stora delar af området uppgår till omkr. 15 %
Tack vare denna är jorden vanligen mycket fruktbar, och då ju
därjämte slätten är långt mera gynnsam för åkerbruk än den
kuperade marken, så är det tydligt, att denna del af Östergötland måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
