Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
temperatur vid hvilken kvicksilfver ej längre är flytande, utan
uppträder som kristallgröt, en köld som ju efter svenska begrepp är rätt
aktningsvärd, men dock står långt tillbaka för den intensiva
sibiriska vinterkylan ned på — 50°, — 6o° ja stundom — 70°.
Våra maximitemperaturer torde emellertid erbjuda mera af
intresse än de låga köldgraderna. högsta värmen -f- ç.3° obser-
verades den 5 aug. 1903. Utom det att den torde vara den
högsta iakttagna under samtliga antarktiska färder, t. o. m. högre än
hvad af den samtidiga skotska expeditionen på Syd-Orkney-öarna
antecknats, äger den ett speciellt intresse, emedan den tillhör ej
högsommartiden utan fastmer årets kallaste säsong.
Som af tabellen synes, hafva vi ingalunda haft våra högsta
temperaturer under den varma årstiden, nej dessa extremt höga
värmegrader äro att söka bland höst- och vårmånaderna. Dock
far man naturligtvis ej betrakta dessa temperaturer såsom
sträckande sig öfver något längre tidsintervall; de varade i regeln
endast ett fatal minuter och efterföljdes plötsligt af temperaturer ofta
mer än io° lägre.
Därmed är jag inne på kapitlet om de stora eller kanske sna
rare hastiga variationer i temperaturen, för hvilka vi voro utsatta,
växlingar som torde kunna jämnställas med hvad man känner från
västra Nordamerika. En ändring i w«/<r/temperaturen af 8° à io°
från den ena dagen till den nästa var ingalunda något ovanligt
vintertid, ja, vi sakna ej ens exempel på, att två närliggande dygn
i temperaturmedium haft att uppvisa ända till 20° skillnad.
Kan temperaturen växla sa mycket från en dag till en annan,
är ju äfven att vänta rätt stora differenser mellan maximum och
minimum under en och samma dag. Vårt rekord i det afseendet
var den 17 juli 1903, ett dygn som började med —30°, men
under hvars lopp kölden »slog sig», så att vi vid 1 o-tiden på kvällen
konstaterade en utomhustemperatur af + 40, alltså en amplitud
uppgående till ej mindre än 340. Växlingar under en och samma
timme på 5 à io° hade vi rätt ofta, en gång t. o. m. ett dylikt
temperatursprång på närmare 20°.
Hvar skall man då söka orsaken till dessa starka och häftiga
växlingar af köld och värme? Jo, den ligger påtagligen uti
vindförhållandena, uti de ombytliga vindriktningarna, den kanske mest
karakteristiska faktorn i det antarktiska klimatet, sådant vi lärt
känna det i trakterna söder om Kap Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
