Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om utvecklingen af kännedomen om Kaspiska hafvet. Af Albert Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ALBERT FALK.
Likväl hade då redan för ett par decennier sedan Dsjingis-khans
härar kringgått Kaspiska hafvet både i norr och i söder och förenats
väster därom, hvarigenom sjöns isolering blifvit så ovedersägligt
bevisad, som den gärna kunde bli. I västerlandet hade man tydligen
ej reda på detta. Men snart nog härefter skulle ock västerländska
resande besöka dessa trakter och bidraga att skingra okunnighetens
mörker. Det var just bildandet af det mongoliska världsväldet, som
blef anledningen härtill.
Förhållandet mellan de kristna och de nya världshärskarna var
från början på det hela godt. Mongolerna krossade de kristnas
dödsfiender muhammedanerna, där de kommo i deras väg, men voro för
öfrigt ingalundai några trosfanatici. Särskildt visade de ingen
fiendskap mot kristendomen utan voro snarare densamma bevågna. Hela
stammar lära ha öfvergått till den ena eller andra formen däraf.
Det var klart, att under sådana förhållanden det mongoliska
jätteriket skulle té sig som ett lofvande arbetsfält för det kristna
missionsnitet. Det var också detta, som blef närmaste
anledningen till anknytandet af direkta förbindelser mellan européer och
mongoler. I missionärernas spår följde handelsmännen, och
båda-deras resor blefvo af stor betydelse för den geografiska kunskapen
och ej minst för kännedomen om Kaspiska hafvet.1
En af de första missionsresorna var den, som 1245-47
företogs af en af Innocentius IV till storkhanen sänd beskickning af
några franciskanermunkar, bland hvilka befann sig PIANO DI
CAR-PINE (Plan Carpin), som affattat en berättelse om resan.
Deras väg gick genom södra Ryssland, öfver Volga, som Carpine
benämner med dess nu brukliga, från bulgarerna härrörande namn.
Han omtalade för öfrigt densamma blott med några få ord som
en flod af utomordentlig storlek. Äfven öfvergingo de Jaik men
torde ej ha kommit till Kaspiska hafvet. Återresan skedde på
ungefär samma väg. Carpine var emellertid just ej vidare tillförlitlig
som geograf; så påstår han t. ex., att Jaik och Dnjepr utmynna i
samma haf.
Af större betydelse var den resa, som företogs af
franciskaner-munken VILHELM RUBRUCK, hvilken också enligt påfvens uppdrag
reste till storkhanens hof i Karakorum, 1253-56.
Hans resa gick genom ungefär samma trakter som Carpines,
men dess större värde för geografien ligger i den förträffliga
resebeskrifning, som Rubruck därom författade och hvilken genom den
1 Heyd II, sidd. 68-78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
