Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringsjöfynden. Af C. D. Reventlow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej betydlig mäktighet, på sin höjd en half meter, hvarefter,
åtminstone närmare den nuvarande stranden, ånyo följde sand af ringa
mäktighet. Intet af dessa lager synes vara bildadt på land, det
understa af dem utgör en gammal sjöbotten, och däri befintliga större
stenar hafva ditförts genom isgången i sjön. Det torfaktiga lagret
afsattes i mera stillastående vatten, såsom framgår såväl af de funna
växtlämningarna och det sätt, på hvilket dessa blifvit bevarade,
som ock af åtskilliga bland djurlämningarna.
Denna åsikt om kulturlagrets tillkomst delas af d:r Leonard
Holmström, hvilken en gång deltog i undersökningarna på
fyndplatsen. Museiassistenten G. Sarauw och d:r K. Kjellmark, som nyligen
besökt fyndorten, hafva likaledes uttalat sig för kulturlagrets
tillkomst i vatten.1
Till professor Lundgrens indicier för kulturlagrets bildning i
vatten må läggas ännu ett, nämligen att en mängd krukskärfvor
visa sig mer eller mindre bearbetade af vatten, medan andra äro
särdeles väl bibehållna. Sannolikt hafva från bostaden krukskärfvor
och måltidslämningar hopvis utkastats i vattnet. De krukskärfvor,
hvilka då kommo öfverst, blefvo nötta af vågsvallet, som stundom
från sjön nådde in till denna jämförelsevis lugna vrå. De andra
däremot voro väl täckta och skyddade för sådan bearbetning,
hvilket förklarar den utmärkta kondition, i hvilken de kommit till oss.
Ytterst vid den nya stranden träffades en del redskap och
krukskärfvor i dagytan, men äfven de hade sannolikt fore sjösänkningen varit
täckta af ett tunt torfskikt, som efter densamma blifvit bortsköljdt.
Kulturlagret var annars i det hela orubbadt, och däri funnos
inbäddade redskap af flinta och grönsten samt affall från
tillverkningen af dem, verktyg af ben och kronhjorthorn och en massa
krukskärfvor. Från stenåldersfolkets måltider träffades en mängd
kvarlefvor, nämligen ben af däggdjur2, alla de märgförande klufna,
äfvensom kol. Kött af däggdjur synes på denna boplats hafva
utgjort det hufvudsakliga näringsämnet.
Af fågellämningar har blott funnits armbågsbenet af en svan,
afsågadt i båda ändarna. Detta har sannolikt tjänstgjort som pärla
i ett halsband.
1 K. Kjellmark, Öfversikt af Sveriges stenåldersboplatser, Ymer 1904, sid. 219.
2 Mycket talrika voro lämningar af kronhjort, ganska ofta förekommo skelettdelar
af vildsvin, mindre ofta af bäfver, rådjur och älg, sparsamt ben af en mindre oxart, af
gräfling, utter, iller och vildkatt, af björn fanns blott en tand och af människa en
del af ett hjässben. Månadsbl. 1889, sid. 89-95 oc^ 112-II6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
