Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESKIMÅERNAS UTBREDNING OCH V ANDRINGS VÄG AR. \J$
att Wrangels land är en obetydlig ö och att intet större land
utbreder sig i Ishafvet mellan Asien och Amerika,
En vandring från Alaska längs ishafskusten måste sålunda
nödvändigtvis antagas,1 men hur denna fortsatts, då Dolphin and Union
Strait nåddes, därom är svårare att bilda sig en mening, enär här en
möjlighet erbjöd sig att bekvämligen sätta öfver till de norrut
belägna öarna. Sannolikt vandrade en del eskimåer uppåt arkipelagen,
och en ny delning inträffade, då hufvudströmmen kom till kusten vid
King Williams Land och Boothia Felix. Slutligen nåddes på detta
sätt Hudson Bay, Baffinslandet och Labrador, under det att samtidigt
hela arkipelagen ända upp till Ellesmere-Grinnell latld befolkades.
Om från väster eller sydväst kommande flockar här sammanträffade
med norrut dragande Baffmslands-eskimåer, måste lämnas därhän,
ehuru det synes mig troligt, att de senare nådde dit först då de
ursprungliga inbyggarna redan försvunnit. De ruiner, vi under
Sverdrups-expeditionen funno, voro nämligen (möjligen med
undantag af några på östra kusten) af en högst betydlig ålder, under det
att de af Boas2 omtalade färderna dit upp från Baffins land höra
till en föga aflägsen tid. Denne författare tyckes icke heller ha
hort, att de resande eskimåerna från Baffins land uppe vid Jones
sund funno någon större bofast stam; de eskimåer, som påträffades,
torde snarast ha varit enstaka familjer, som mera tillfälligt uppehöllo
sig där.
För att lämna en öfversikt öfver den utbredning,
eskimåbebyggelsen nu har och fordom haft, har jag sammanställt den bifogade
kartan (tafl. 6), en kopia af den, som åtföljer Thalbitzers3 arbete
öfver eskimåspråket. I vissa fall har jag dock funnit mig
föranlåten något ändra beteckningen, särskildt för nutida bebyggelse, t. ex.
för området från Smiths sund till Humboldt-glaciären, som var
obe-bodt redan på Kanes tid. Det bör emellertid ihågkommas, att
frånvaro af färgbeteckning icke behöfver angifva, att eskimåerna ej kunna
antagas ha varit inom det ifrågavarande området, utan blott att inga
fynd där äro gjorda. Jag har velat undgå att för mycket
generalisera beteckningen, för att kunna framhålla hvarifrån man verkligen
1 Helt nyligen har dock Boas (The Eskimo of Baffin Land and Hudson Bay.
Bull. Amer. Mus. of Nat. Hist. 15 :i. New York 1901) framställt en ny teori, enligt
hvilken eskimåerna skulle ha utbredt sig från trakterna Öster om Mackenzie-floden. Hans
skäl synas dock föga öfvertygande.
2 BOAS, F., Baffin-Land. Peterm. Mitt. Ergänzungsheft 80. Gotha 1885.
3 THALBITZER, W., A phonetical Study of the Eskimo Language, Medd. om
Grönl. 31. 1904» -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
