Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESKIMÅERNAS UTBREDNING OCH VANDRINGSVÄGAR. 189
tar hänsyn till den förut nämnda snabba höjningen af landet i de
trakter vi besökt, så synes det ej kunna ifrågasättas att förlägga
eskimåbebyggelsens tid så långt tillbaka. Men om, såsom jag är
böjd att antaga, högst olika ålder får tillskrifvas olika ruiner på
samma boplats, och om därjämte de af oss observerade ruinerna
vid Hayes sund tillhöra ett rätt sent skede i bebyggelsen, så blir
ju en möjlighet gifven för antagandet, att den allra första
eskimåinvandringen i arktisk-amerikanska arkipelagen ägde rum redan
under den varmaste perioden eller åtminstone rätt snart efter denna.
Man kunde möjligen tänka sig, att eskimåerna under en varmare
tid icke använde vinterhus af sten, eller att sådana finnas längre
från kusten än vi observerat dem inom de trakter vi besökte.
Möjligen kunde landhöjningen förklara den gåtfulla förekomsten af
vinterhus vid Lake Hazen. Visserligen lämna tillgängliga kartor
ingen upplysning om höjdförhållandena, men helt osannolikt synes
det icke, att Ruggles Rivers dalgång och Lake Hazen ligga inom
den marina gränsen, så mycket mera som Greely1 omtalar fynd af
drifved vid en sjö på högre nivå än Lake Hazen. Det kunde ju
tänkas, att eskimåerna bott här då Chandler fjord fortsatte så långt
in i landet, att Lake Hazen utgjorde en del af den och följaktligen
kunde hysa säl och hvalross. Huru långt tillbaka mot det
postglaciala optimum den tid ligger, då strandlinjen befann sig så högt,
låter sig icke afgöra, åtminstone icke med hjälp af föreliggande
iakttagelser. Vid de boplatser i Hayes-sunds-området, som jag känner
af egen erfarenhet, träffades åtminstone en del ruiner så nära stranden,
att man ej kan tillägga dem någon så hög ålder, äfven om
landhöjningen här ej varit så stor som längre norrut.
Det måste tillsvidare vara nog att konstatera, att ruinerna äro
af olika ålder, och att eskimåerna af klimatiska förhållanden drifvits
mot söder. Att ett allmänt aftagande af temperaturen skett och
fortfarande pågår, har ju på olika vägar påvisats (jfr Ekholm2),
men denna sänkning synes ha varit underkastad oscillationer, och
Ekholm anför i den nedan citerade afhandlingen en hel del data från
Grönland, hvilka ha särskildt intresse för den föreliggande frågan,
då en klimatändring i landets sydliga del torde ha stått i
samband med en motsvarande längre norrut. Det synes ej orimligt att
antaga, att den försämring af klimatet, hvilken den grönländska krö-
1 ExpecL to Lady Franklin Bay.
2 EKHOLM, N., Om klimatets ändringar i geologisk och historisk tid samt deras
orsaker^ Ymer 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
