Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Sverige under senaste tid företagna åtgärder till naturens skydd. Af Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 GUNNAR ANDERSSON.
En annan grupp, inom hvilken inga särskilda områden i
utlåtandet föreslås, äro de talrika reliktlokalerna i öfra Sverige, där
våra sydliga löfträd uppnå sina nordgränser. Många af dessa äro
icke blott från rent växtgeografisk och botanisk synpunkt eutan
äfven i turisthänseende väl värda att vårdas. Jag vill nämna några
exempel för att förtydliga min mening. I Dalarna hafva vi t. ex.
Hykjeberget i Älfdalens s:n, besökt af Linné 1734 och af Abr.
Hulphers 1757, där lind, lönn samt åtskilliga örter ha icke blott
sin högsta utan äfven sin nordligaste och västligaste förekomst inom
landskapet. Osmundsberget i Böda s:n med Lonicera corulea och
talrika sydliga typer, är en annan lokal, där botaniska och geologiska
synpunkter tala för skapandet af en naturpark, hvilket skulle kunna
ske utan nämnvärdt intrång på de ekonomiska intressena. I mitt
arbete om hasseln i Sverige l har jag anfört talrika exempel på dylika
nordliga reliktförekomster för hassel, lind, ek (bl. a. den nordligaste
hittills kända eklokalen i Sverige vid Stormyren på Gullgrufva
bruks ägor inom Skogs s:n i Hälsingland), hvadan det ej är af
nöden att här närmare ingå på frågan. Några större kostnader torde
det ej kräfvas för reserverande af t. ex. hassellokalerna Hatt
berget vid Sillre i Medelpad eller Billaberget nära Örnsköldsvik,
den nordligaste i Sverige. Då jag är inne på exempel, må nämnas
ett par för vetenskapen hittills så godt som okända lokaler af detta
slag i Hälsingland. Den ena är Lind tjärnsbäcken inom Västersjö
kronopark i Los s:n, där utmed ett bäcklopp midt inne i den täta
barrskogen finnes ett af de artrikaste löfängssamhällen, jag sett
norr om Mälaren, med stora och talrika exemplar af lönn samt
några få af alm. Linden synes vara försvunnen men har troligen
funnits rätt nyligen, ty en mil därifrån (inom Färila s:n) växer i en
löfäng vid Hässjaberg den sista kända linden inom dessa trakter.
En annan reliktlokal värd skydd äro stränderna kring den lilla bäck,
som rinner utför Gryttjesberget ned mot landsvägen mellan Hybo
och Delsbo, »där ett stycke sydländskt landskap med lönn, lind,
alm, de senare dock enstaka, visar sig för besökaren». Här
förekomma dessutom en hel del sydliga Örter. En tredje lokal af
detta slag finnes i Enångers s:n å Väster-Bolåns skog utefter en
liten bäck, som rinner från Linnesjön. Här träffas lönn, alm, ask
och lind, den sistnämnda i ovanligt höga och till sitt omfång väldiga
exemplar. Liksom på så många andra ställen ha dock de större
1 Sveriges Geolog. Undersöknings publikationer. Ser. Ca, IS:o 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
