Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Sverige under senaste tid företagna åtgärder till naturens skydd. Af Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE FÖRETAGNA ÅTGÄRDER TILL NATURENS SKYDD. 249
låtande. Önskvärdt torde emellertid vara, att i mellersta Sverige
uppspårades och skyddades ett eller par platser, som hade att
uppvisa ovanligt vackra exemplar af trädartade enar.
Subalpina björkskogar och fjällens växtsamhällen. Äfven på
dessa har Akademien haft sin uppmärksamhet riktad. Inom de
södra fjälltrakterna föreslås ej något visst område med undantag
af Hamrafjällets sydsluttning, där björklundar ännu finnas i sitt
ursprungliga naturtillstånd. Här citeras ett af docenten R. Sernander
ingifvet förslag, som förordas, afseende att en remsa skulle inköpas
af Funäsdalens byamän, »gående från trädgränsen genom
björkskogen c:a 200 meter ned i den rationella barrskogsregionen».
Ifrågavarande lundar äro synnerligen vackra och ha därtill fördelen
att ligga invid landsvägen, men skulle härför disponibla medel
saknas, torde det knappast erbjuda några svårigheter att inom de
närliggande, i statens besittning redan varande renbetesfjäll-omradena
påvisa lika lämpliga bestånd. - Inom Lappland ges anvisning på
löfängar vid södra sidan af fjället Päljekaise inom Pite lappmark
ungefär 600 m. ö. h. och inom Torne lappmark i Abiskodalens
nedre del vid Torne träsk (fig. 12). Förden senares fredande talar
kanske i ändå högre grad fysiskt geografiska skäl, i det att
densamma är en af Sveriges ganska få typiska kanjondalar med
jämförelsevis stora dimensioner.
Torf mossar. De ursprungliga växtsamhällen, som täcka
mossarnas yta, börja inom landets södra delar att allt mer försvinna i följd
af utdikning, och utlåtandet fäster också, på tal om Skåne och
Gottland, uppmärksamhet vid önskvärdheten, att sådana undantagas.
Några speciella förslag i detta hänseende synas ej ha inkommit
till Akademien, med undantag för Käfsjön med Stora Gungflyet
inom Jönköpings län. Denna stora komplex, omfattande 296 kv.-km.,
anses emellertid af länsstyrelsen så vidt möjligt böra utdikas, då dessa
mossar förmenas i hög grad menligt inverka på kringliggande trakters
växtlighet. Det torde också från botanisk synpunkt knappast vara
behöfligt att reservera så vidsträckta myrmarker. Alldeles
tillräckligt synes mig vara att bevara jämförelsevis små torfmossar, dock
af den omfattning, att växtsamhällena å desamma äro füllt och
typiskt utvecklade. Man bör emellertid välja sådana, som dessutom
utgöra fyndställen för särskildt intressanta växter, t. ex. dvärgbjörk
(Betula nana) i Skåne och Småland, denna och Salix lapponum,
Sceptrum, Bartsia och andra i de mellansvenska landskapen. Från
zoologisk synpunkt ställer sig saken dock annorlunda (jfr sid. 255).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
