Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Sverige under senaste tid företagna åtgärder till naturens skydd. Af Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE FÖRETAGNA ÅTGÄRDER TILL NATURENS SKYDD. 255
kraftigt befordras, dels skulle det för naturskyddssakens befrämjande
vara af betydelse, att lärjungarna vid landtbruksinstitutet genom
statens eget .föredöme intresserades härför.
Hallands Väderö. Det fordom härstädes rådande, ovanligt
rika fågellifvet torde åtminstone delvis kunna åter uppblomstra, om
de förnämsta häckplatserna för sjöfåglar blefve skyddade. Som ön
tillhör Torekovs kommun och kyrka samt en kronojägare har sitt
boställe i närheten af samma häckplatser, torde detta icke möta
oöfvervinneliga svårigheter. Tyvärr vill det dock synas, som vore
de på ön fordom talrika grågässen alldeles utrotade.
Halland. Långt till sjös utanför norra Hallands kust, väster om
Valda och Onsala, ligga några små skär, kallade Tranebräckarna,
Kungen och Rönn. Dessa skär uppvisa ett ganska rikt fågellif
samt uppgifvas äfven vara häckplats för grågäss. Då skären i fråga
antagligen tillhöra staten, torde deras fridlysning, som synes böra
förordas, utan svårighet kunna åvägabringas.
Västergötland och Bohuslän. Vinga inholmar äro särdeles
fågelrika. De äro dock i enskild ägo och torde därför endast genom
köp för statens räkning kunna bli fullständigt fredade.
Tistlarna i Göteborgs södra skärgård samt Väderöarna
utanför Fjällbacka, hvilka ägas af staten och disponeras af lotsstyrelsen,
skulle utmärkt väl lämpa sig till fridlysningsområden för sjöfåglar,
hvilket också utan vidare svårighet bör kunna åstadkommas.
Småland. Inom det småländska höglandsområdet äro
förhållandena i åtskilliga afseenden ganska olika dem, som råda på det
omgifvande låglandet. Detta föranleder åter, att faunan på
höglandet delvis har en annan sammansättning, i det att en del fåglar,
som för öfrigt trängts tillbaka betydligt längre mot norr, därstädes
kunnat kvarlefva under gynnsamma lifsbetingelser. Denna reliktfauna
inom det Småländska höglandet är i synnerhet bunden vid
därvarande kärr- och myrmarker. Genom den alltjämt fortskridande
kulturen hotas emellertid just dylika platser af torrläggning och
ut-dikning, och därmed omöjliggöres därstädes de afsedda fåglarnas
tillvaro. På grund af dessa trakters rikedom på odlingsbara
mossmarker torde det ej kunna betraktas såsom en nationell
misshushållning, om en eller annan af det Småländska höglandets större
mossar finge behålla sin naturliga prägel och därmed äfven möjliggöra
en intressant fågelvärlds existens. Det borde fastmera vara den nu
lefvande generationens plikt att åtminstone lämna några profbitar af
denna natur i dess ursprungliga skick. Af alla mossmarker inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
