Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - † Elisée Réclus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 G. A.
om någon af de stora floderna, exempelvis Volga, Niger,
Amazonfloden, finna vi öfverallt samma metod använd med fullaste
framgång. Redan från de första raderna får läsaren en allmän
föreställning om flodens jämte dess dräneringsområdens läge och skaplynne.
Han ser floden födas i vilda bergstrakter eller i myruppfyllda
platåländer, han gör bekantskap med de vilda stammar, som dväljas eller
en gång dvaldes kring dess källtrakter. Sedan ser han huru dess
öfre lopp utgör sätet för oansenliga barbarstater, vare sig republiker
eller kungariken, och huru till sist en mäktig ståt växer upp utmed
dess stränder, tvingande in under sitt välde de skilda småstaterna.
Följer han sedan Réclus under vandringen ned för floden, finner
han huru denna växer, lar känna de skilda civilisationer, som lefvat
eller lefva utmed dess stränder, och bevittnar till sist det växande
varuutbyte, som folken kring floden underhålla med andra nationer,
som söka sig fram till dess mynning.»
Det torde ej kunna förnekas, att Elisée Reclus djupaste och
starkaste intresse gällde människan och att de mest lockande
problemen för honom blefvo de, som rörde sambandet mellan
människan och den natur, som omger henne. Så snart han 1894
fullbordat »Géographie universelle», begynte han omedelbart förarbetena
för ett nytt stort arbete: »L’homme et la terre», och vid hans död
förelåg manuskriptet till detsamma färdigt utgörande tre digra band.
Af dem äro blott de tre första afdelningarna publicerade,
behandlande naturfolken och deras förhållande till den dem omgifvande
naturen och till husdjuren. Flera kapitel ur de otryckta delarna
finnas emellertid tillgängliga i skilda tidskrifter, och intet tvifvel finnes,
att ej detta arbete skall mottagas med största intresse, isynnerhet
inom den krets af geografer, som anse de antropogeografiska
studierna utgöra den geografiska forskningens blomma.
Äfven sedan landsförvisningsdomen upphäfts genom det
allmänna amnestidekretet 1879, kvarstannade Réclus flera år i Schweiz.
Han återvände emellertid sedermera till Frankrike, men missnöjd
med de politiska förhållandena därstädes lämnade han 1892 Paris
och bosatte sig i Brüssel. Här grundade han tillsammans med några
likasinnade en fri högskola, »Université nouvelle», vid hvilken han
själf föreläste I geografi. I samband med denna upprättades ett
geografiskt institut, som Réclus ville utveckla till en stor
geografisk institution, i vissa afseenden motsvarande Justus Perthes
berömda institut i Gotha, försedd med alla geografiska hjälpmedel
och härigenom i stånd att för enskilda korporationers och staters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
