Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 LITTERATUR.
tigt. Det kan vara nog att här anföra en omständighet, som klargör
tecknets verkliga innebörd.
Bakom den korsfästes hufvud ses, som bekant, ofta en »korsgloria»,
hvilken vid närmare undersökning visar sig icke vara något annat än
det fyrekriga hjulet. Denna gloria är icke någon symbol af korset, ty,
då Kristus hänger på korset, behöfves ej någon sinnebild af korsfästelsen ;
men det kan vara mening i att genom anbringandet af det uråldriga
gudomstecknet angifva, att den korsfäste är gudomlig. Samma korsgloria
strålar äfven bakom Gud faders och den heliga andes hufvud; i
intetdera fallet kan det vara en symbol af korset, men väl af gudomen.
Äfven Jehovahs hufvud bär någon gång samma gloria. Den ses emellertid
aldrig bakom jungfru Marias eller något helgons hufvud. Maria är
visserligen i den katolska kyrkan nästan en af personerna i gudomen; men
hon är det dock icke officiellt, ännu.
Hjulsymbolen, särskildt den med fyra ekrar, förändrades väsentligen
under tidernas lopp. Länge antyddes ej blott hjulringen och ekrarna
utan också hålet för axeln (fig 2 och 3). Detta bortföll dock snart,
och man såg vanligen endast en krets genomskuren af två diametrar i
rät vinkel mot hvarandra. Ekrarna voro i början, liksom på verkliga
hjul, smala, nästan jämnbreda och nående fram till ringen (fig. 4).
Småningom blifva de dock bredare mot ändarna (fig. 5 och 7), och ett
mellanrum visar sig mellan dessa och ringen (fig. 6). Stundom framträder
nu ringen svagare än ekrarna (fig. 4), faller slutligen helt och hållet
bort och - ett grekiskt kors visar sig, det vill säga ett kors med alla
fyra armarna lika (fig. 8). Armarnas ändar äro ej sällan afrundade,
såsom de voro, medan de ännu voro omgifna af ringen.
Det grekiska korset, hvars för en mänsklig kropp alldeles icke
afpassade form visar, att det ej kan vara någon efterbildning af de kors,
som fordom användes vid afrättningar, hade, så egendomligt det än kan
låta, efter all sannolikhet aldrig uppstått, om ej vagnshjulen under många
århundraden haft fyra ekrar.
Den nedåtvända delen af det grekiska korset förlängdes småningom
något, hvarigenom formen närmade sig det »latinska korset», det som
vi äro mest vana att se.
I hög grad öfverraskande är den af förf. lämnade upplysningen, att
den nu antydda utvecklingen ägt rum ej blott inom den kristna kyrkan,
utan äfven långt fore Kristi födelse.
Under det nionde förkristna århundradet framställes nämligen den
assyriske konungen ofta med en halsprydnad, bildad af solens, månens
och Istarstjarnans (Venusplanetens) symboler (fig. 9), - solens tecken är
det fyrekriga hjulet - men stundom (fig. 10) ser man dock i stället för
detta hjul endast de fyra ekrarna, således ett grekiskt kors!
Anmärkningsvärdt är, att å båda de sist anförda solsymbolerna
det för axeln ursprungligen afsedda hålet i hjulets midt ännu är antydt.
De nyss omtalade assyriska korsen äro icke de enda man känner
från tiden fore vår tidräknings början.
I senaste tid har man vid undersökningen i de märkvärdiga, från
midten af det andra förkristna årtusendet härstammande ruinerna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
