Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skelettfynd i jämtländska grafvar från den yngre järnåldern. Af Carl M. Fürst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 CARL M. FÜRST.
92,3. Genom denna antydes bågens låghet eller pannans sluttning.
En pannas olika höjd eller bakåtlutning kan äfven angifvas med
Schwalbes bregmavinkel Br-Gl-In, som ej nämnvärdt skiljer sig från
den vinkel, Br-Na-In, som nasion-bregmalinjen gör med
nasion-inion-linjen och som hos MI är 60°. Schwalbe har betjänat sig af
bregmavinkeln såsom en god exponent för jämförelse mellan den
lågpannade Pithecanthropus erectus samt människor och apor. Hos
manliga elsass-kranier var den enligt Schwalbe just 60° i medeltal,
hos kvinnor 59,8. Vanligen var den hos männen mera än 60°.
Hos Pithecanthropus 37,5°, hos Neanderthalkraniet 47°, Spy I 45°,
Spy II 50,5°, en ung chimpans 45°, två vuxna 33°, 39,5°, en ung
orangutang 40°, en vuxen 29°, Hylobates 24° och 19°.
Nasion-basionlängden, 99 cm., som betecknar gränslinjen mellan
hjärnskål och ansikte, är medellång. Den vinkel, basalvinkeln, som
denna linje gör med horisontalen, är 27,5°, således nära den af Arthur
Thomsen antagna normala 27°, efter hvilken han anser
ansiktsvin-keln böra bedömas. Då enligt min mening 27° är för lågt tilltagen,
hvilket jag vid annat tillfälle skall söka visa, är M I:s basalvinkel
något mindre än den vanliga.1
Ansiktsmåtten äro kanske något öfver medelstorlek.
Ansiktsin-dexen 90,8 utmärker långansikte eller leptoprosopi, som äfven ger sig
tydligt till känna genom öfveransiktsindexen 54,2; näsindexen 44,2
smalnäsa, leptorrhini; Orbitalindexen 82,5 mesokonchi, således
visserligen en mellanform men med något på bredden utdragna ögonhålor;
gom- eller ganindexen 80,s mesostaphyli, som står nära leptostaphyli
eller långsmalt gån. Underkäken är ej vidare kraftig,
underkäksvinkeln 115° liten, relativt nära rät. Tänderna äro mycket slitna.
M I-kraniet är likasom M Gr- och K R-kranierna efter
horisontal inställning fotograferadt i fyra olika normæ i ungefär half
naturlig storlek, M I-kraniet företer i norma verticalis (fig. 2) en
ellipsform, där hvarken hjäss- eller pannknölarna framträda men
väl pannans relativt stora främre bredd. Profillinjen i norma
temporalis (fig. 3) gör från nasion uppåt en kort frambuktning
för de kraftiga ögonbrynsbågarna, långsamt stiger den uppåt
med den sluttande pannan, når höjdpunkten i hjässregionen och
gifver skallen nästan spetsform. Innan profillinjen åter lyft sig
något för den starkt utbildade nackknölen, har den gjort en lindrig
in-sänkning. Vid inion böjer den sig tvärt och gar nästan rätlinigt
och ganska horisontalt mot foramen magnum. Näsan är hög, an-
1 Beräkning på svenska kranier visar, att ungefär 30° är det vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
