Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 K. J. HENRIK WITTROCK.
Som ett sådant moment användes redan tidigt hojdläget, och
de hithörande arbetena äro synnerligen talrika; det äldsta af år
1853. Prof. L. Neumann, som I8Q21 utgaf en folktäthetskarta af
denna art öfver Baden, säger om densamma bl. a.: »Hvad vår
karta visar, det är folktäthetens förhållande till höjdläget; hvad den
förklarande t?ïxten vill lämna, är framställningen af huru inom de
särskilda gebiten jämte höjden öfriga på folktätheten inverkande
faktorer öfva inflytande». E. Friedrich (anf. arb. s. 14) anmärker,
att detta slags kartor, »fastän fotade på ett geografiskt moment,
såsom folktäthetskartor betraktade äro ogeografiska. De visa
nämligen icke den verkliga fördelningen af befolkningen utan belysa
blott det mänskliga lifvets beroende af höjdläget. De lösgöra
människan från den mark, af hvars afkastning hon lefver, och göra sig
skyldiga till det dubbla felet att ofta förlägga boplatserna och den
tillhörande jorden till olika höjdzoner samt att sönderskära
folkan-hopningsbygderna i långa, smala, horisontella band.» - A. Hettner
(Peterm. Mitth. bd 39, Litteraturbericht n:o 103) gör den
principiella invändningen, att inflytandet på folktätheten af höjdläget just
är det, som skall belysas af den färdiga kartan, och att därför, om
kartan skall vara objektivt vittnesgill, detta inflytande icke får
direkt förutsättas vid och läggas till grund för dess konstruktion.
Äfven det geologiska momentet har blifvit användt som
»uppdelningsprincip», i det att försök gjorts att vid eftersökandet af
naturliga folktäthetsområden anlita såsom ledtråd gränserna för
olika geologiska bildningar. De förefintliga exemplen tillhöra
emellertid i regeln strängt taget icke ifrågavarande undergrupp, enär
äfven andra synpunkter eller metoder vid kartornas utarbetande
tagits till hjälp. Vi inskränka oss därför till omnämnandet, att O.
Deutsch redan år 1866 framlade en kartografisk bild af
folkmängdsfördelningen i Väst-Tyskland »på grundvalen af hypsometriska och
geognostiska förhållanden», samt att C. Käsemacher2 år 1892 i sin
gradualafhandling behandlade »Die Volksdichte der Thüringer
Triasmulde» (kartskala i: 400000). Därvid tog han till
utgångspunkt gränserna för musselkalken, den brokiga sandstenen och
keupern, men använde för konstrueringen af täthetsområdena ett
geometriskt förfaringssätt. Ur metodologisk synpunkt tillhör följ-
1 L. Neumann, »Die Volksdichte im Hztm Baden» (kartans skala i: 300000);
Forschung, zur Deutsch. Landes- und Völkerkunde, VII: i.
2 Forsch, zur Deutsch. Landes- und Völkerkunde, VI: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
