Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 2 K- J- HENRIK WITTROCK.
A. Hettners redan nämnda uppsats om befolkningstäthetens studium
och åskådliggörande [Geogr. Zeitschr. VII (1901): 9-10], hvilken
tilllika är det nyaste större inlägget i diskussionen, må till sist några
där utvecklade hufvudpunkter anföras.
Hettners afhandling innehåller tre kapitel, det första
behandlande »begreppen», det andra sätten att undersöka orsakerna till
befolkningsfördelningen och det sista de olika slagen
folktäthetskartor. Det första är af intresse icke blott genom de
begreppsdistinktioner, som däri göras, utan tillika genom hela sin
tankegång, som vi fördenskull här nedan i korthet sammanfatta.
Vid studiet af människornas fördelning öfver jordytan bör man,
i öfverensstämmelse med Ratzels grundprincip, utgå från det
faktum, att människorna icke äro jämnt fördelade öfver ytan utan lefva
i större och mindre anhopningar. Men när det är fråga om
folkmängden, får man icke betrakta boplatsen som en komplex af hus,
hvilket Ratzel med sitt alltför topografiska åskådningssätt gjort,
utan boplatsen är ur denna synpunkt sedd endast inbegreppet af
ett visst antal människor, och som sådant skall folkmängdskartan
framställa densamma. Det är också detta, som med de
ofvannämnda befolkningsstatistiska grundkartorna afses. De söka att
gifva en så trogen afbildning af naturen som möjligt, men blott med
afseende på befolkningens talförhållanden; från allt öfrigt
abstra-heras. När man klandrat grundkartan för brist på öfversiktlighet,
så har man icke haft klart för sig denna dess uppgift, man har
förgätit, att öfverskådlighet i regeln ernås blott genom
generalisering.
Då det däremot gäller att på en öfversiktskarta i liten skala
åskådliggöra ett större områdes befolkningsförhållanden, är
generalisation icke blott befogad utan oundviklig, ty återgifvandet af de
särskilda boplatserna är naturligtvis möjligt blott i större skala (för
kulturländer väl sällan mindre än i: 300000). Vid en
generaliserande kartering af folkmängdsförhållanden kan man antingen hålla
sig till absoluta tal för naturliga, kulturella eller politiska
områdens befolkning eller också beräkna siffrorna för den relativa
folkmängden. De senare äro i regeln af större intresse och värde,
emedan de utt^cka relationen mellan antalet människor och
storleken af det rurn, hvaröfver dessa förfoga, och emedan de
möjliggöra jämförelser mellan olika områdens befolkning med fäst
afseende på utrymmet för inbyggarnas lif och verksamhet. Frågan
blir då den, på hvilka sätt och med hvad rätt befolkningen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
