Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af folkmängdskartor. Af K. J. Henrik Wittrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom en följd häraf har uttrycket folkmängdstäthet på sistone
kommit att användas i två olika bemärkelser. Enligt det
ursprungliga uppfattningssättet hänföres befolkningen, utan fördelning efter
yrken och sysselsättningar, till hela den yta, som står till förfogande,
vare sig denna verkligen användes i produktionssyfte eller delvis
är improduktiv. De enligt denna princip uppgjorda kartorna visa,
kur tätt man i medeltal bor, och åskådliggöra det som Hettner
kallar »Wohndichte» eller egentlig folkmängdstäthet. I detta fall har
tydligen tillämpats ett generaliserande betraktelsesätt, eller m. a. o.
skillnaden mellan bygden och det obebodda landet lämnats ur
räkningen. Kartornas skala måste därför vara så liten, att
abstraktionen icke förefaller onaturlig. Väljes en större kartskala, blir det
nödvändigt antingen att afstå från det relativa framställningssättet
och nöja sig med den befolkningsstatistiska grundkartan, eller också
att enligt den relativa metoden återgifva blott den del af
inbyggarna, som mera direkt är beroende af jordens afkastning.
Vid detta andra sätt att fatta folktäthetsbegreppets innebörd
fästes mindre afseende vid hur tätt invånarna i medeltal bo, än vid
det antal, som finner sin utkomst af en gifven ytas afkastning. Man
uppdelar då befolkningen efter sysselsättningen i ett par
hufvud-klasser och beräknar den relativa folkmängden blott för
landtin-vånarna, på det sätt, att med kulturmarkens areal divideras antalet
af dem, som från jordbruket och dess binäringar hafva sitt
lefve-bröd. Detta tal, hvilket Hettner kallar »Erwerbsdichte/>, har
sålunda afseende på den del af befolkningen, som är hvad de tyska
fackmännen kalla boden- eller flächenständig. Att, såsom vid
flera kartstudiers utarbetande skett, hänföra hela landets folkmängd,
frånsedt de större orternas, till kulturmarksvidden, är, förklarar
Hettner, försvarligt blott i fråga om länder, där landtbruket utgör
den enda egentliga näringskällan; ty, frågar han, hvad har
exempelvis industribefolkningen att göra med kulturjordens areal?
Då det ofvan meddelade referatet af prof. Hettners
»begrepps»-utredning torde gifva en viss föreställning äfven om hans åsikter
rörande värdet af hittills publicerade folkmängdskartor, anse vi oss
icke behöfva redogöra för det särskilda kapitel, han ägnar dessa,
utan hänvisas den intresserade till originaluppsatsen. I hvilken
mån hans kritiska synpunkter förtjäna beaktande i fråga om
folktäthetskartor öfver svenska bygder, hoppas vi framdeles få tillfälle
att visa i samband med utarbetandet af en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
