Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
OSCAR ALMGREN, »Kung Björns hög» och andra fornlämningar vid
Håga, utgifven af Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Wahlström
och Widstrand, Stockholm 1905. Pris 5 kr.
Med denna präktigt utstyrda kvartvolym har Vitterhetsakademien
på ett synnerligen förtjänstfullt sätt startat en serie arkeologiska
monografier öfver viktigare svenska fornlämningar.
Den några kilometer från Uppsala vid Håga belägna »Kung Björns
hög» undersöktes åren 1902 och 1903 på föranstaltande af prins Gustaf
Adolf, som anskaffade en del af medlen för utgräfningen, under det att
resten tillsköts af invånare i Uppsala och af Vitterhetsakademien.
Undersökningen leddes af docenten Almgren och gaf ett lysande resultat, som
nu på ett mönstergillt sätt förelägges fackmännen och den intresserade
allmänheten. Den stora högen vid Håga har sedan den svenska
forn-forskningens barndom, vid midten af l000-talet, tilldragit sig
uppmärksamheten, och det är inte utan att man, när man läser beskrifningarna hos
Eenberg och Peringskiöld af den gamla kulturbygden kring Håga, känner
en fläkt slå emot sig af den stolthet, som fyllde storhetstidens svenskar,
i medvetandet om att här i Sverige var »officina gentium», här lågo hopade
spåren af en urgammal kultur, som man gärna ville göra likvärdig med
söderns.
Utförligt skildras undersökningen af högen, som visade sig vara
uppbyggd af grästorfvor, hvilande på ett stenröse. En mängd’autotypier efter
fotografier samt schematiska teckningar visa högen under olika stadier af
utgräfningen. Nära dess botten hittades flera lager af multnade ekstammar,
som täckt en ekkista, i hvilken de brända benen af den döde nedlagts.
Däromkring hittades svärdet och spännet af brons, båda guldbelagda,
hvilka visade, att högen förskref sig från tiden omkring 1 000 år f. Kr.,
alltså från bronsålderns midt. En mängd andra föremål hittades sedan,
guldnitar till svärdfästet, bronsknappar ornerade med guldbleck,
guldspiraler, rakknifvar, pincetter och ett hänge af brons, och i fråga om graffynd
från nordens yngre bronsålder öfverträffas detta i sin rikedom blott af
ett enda, som 1899 gjordes i nordvästra Mark-Brandenburg.
En mängd obrända djurben, som härledde sig från måltider dels
vid likbegängelsen, dels under högens uppbyggande anträffades spridda
bland stenarna och i jordbetäckningen. De flesta hade tillhört husdjur,
nötkreatur och får, hund och svin. Äfven häst och get voro
representerade med hvar sitt ben. Af vilda djur hittades räf, hare, ekorre och
rådjur, slutligen gås och gädda. Märkligare var förekomsten af
sönderbrutna människoben, som otvetydigt synas ge vid handen, att tre mänskliga
individer, två män och en kvinna, blifvit offrade vid samma tillfälle och
antagligen förtärda.
Ymer, /poj. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
