Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 LITTERATUR.
»egentliga mål är att leda lärjungarna till själfverksamhet» och att den
vill »vara endast en vägvisare till några upplysande geologiska ’profiler’,
där de unga ställas ansikte mot ansikte med naturen själf, där frågorna
äro både många och stora, men där också svaren under lämplig ledning
äro lätta att aflocka naturen». I betraktande häraf förefaller det
egendomligt, att förf. ägnat så mycket utrymme åt vulkanismen och andra
områden, som för vårt land äro af jämförelsevis ringa betydelse, under
det att en så vanlig och viktig företeelse som t. ex. källbildningen icke
med ett ord omnämnes. Det kan icke heller nekas, att Sveriges olika
delar äro så att; säga orättvist behandlade. Sålunda ägnas nära en sida
ät rhät-liastiden, hvars aflagringar äga så obetydlig utbredning, under det
att bergskedjeveckningen i fjälltrakterna, vårt lands ryggrad, affärdas på
tredjedelen af detta utrymme. På tal om den sistnämnda bör dessutom
anmärkas, att hithörande silurbildningars västliga faciès betecknats som
prekambrisk på den åtföljande berggrundskartan. Detta kan näppeligen
bero på bristande utrymme, då den obetydliga Visingsöserien blifvit
vederbörligen utmärkt. Ännu tydligare framstår denna ojämnhet, då man
upptäcker icke mindre än fem fotografier af skånska eruptiv, under det
att endast två fotografier äro hämtade från den del af vårt land, som
ligger norr om Skåne. Och nog är det en ytterst liten bråkdel af
landets skolpojkar, som kan få någon glädje af för f: s upplysningar om
fyndorterna för Skånes vulkaniska bildningar, nämligen »Djupadal i
Färing-tofta s:n, Lillön i Ringsjön, Tolånga kyrkbacke, Anneklef vid Hör,
Håg-stadbjer, Knösen i N. Rörum.»
Då förf. är docent i det ämne boken behandlar, är det naturligt,
att uppenbara oriktigheter äro sällsynta. En sådan är dock t. ex.
påståendet (sid. 57) att »kambrisk sandsten brytes vid Lugnas i
Västergötland till kvarnstenar.» Det är ju tvärtom så, att denna bergart måste
bortsprängas för att man skall kunna komma åt den underliggande
vittrade järngneisen, af hvilken kvarnstenarna tillverkas. - I redogörelsen
för vittringen omnämnes icke alls vegetationens betydelse i detta
afseende, hvilket dock säkerligen varit lämpligare än att - såsom i detta
sammanhang sker - redogöra för uppkomsten af stalaktiter och
stalagmiter. I skildringen af floderna säger förf. (sid. 9) att »nära målet
grenar sig floden i flere armar, som hvar för sig söka sig framåt,
slingrande sig emellan tillfälliga små uppdämningar (fig. 10).» Man blir
minst sagdt förvånad, då man vänder bladet och upptäcker, att fig. 10
framställer - Nildeltat, hvars »tillfälliga små uppdämningar» omfatta en
areal ungefär dubbelt så stor som Skånes. I sammanhang härmed må
påpekas, att deltabildningen eljest icke alls omtalas.
Förf:s stil är i allmänhet klar och lättläst. Ett tungt uttryck är dock t. ex.
följande (sid. 7): »I de sidorna af en dalvägg, en bergssluttning belamrande
rasbältena ...» i stället för »I de rasbälten, som belamra sidorna af en
dalvägg eller en bergssluttning ...» Sid. 54 läses: »Där bergartslagren
ligga upptill hvarandra . . .», och sid. 60 »Från vulkanhärdar i jordens
inre frampressades på sprickor i jordskorpan ...» Sådana anmärkningar
kunna måhända, synas småaktiga, men rec. tror dock, att man i skolböcker
bör vara mer än vanligt aktsam i detta afseende. - Hvad illustratio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
