Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 NOTISER.
son låg vintern 1852-53, den östligaste punkt som Collinson nådde med
sitt skepp. Här reparerade vi gaffeln, som föregående dag blifvit bräckt,
samt njöto en natts ostörd hvila. Den 18 fortsatte vi vidare i Collinsons
route, hafvet var isfritt. Den 20 måste vi ankra vid Douglas
Island. Vi hade då tillbragt en half dag med att förgäfves utleta en
passage mellan de grund, som fylla farvattnet mellan Lambert Island, Douglas
Island och det amerikanska fastlandet, då vinden friskade till från öster
och blef så stark, att vi ej med säkerhet vågade lotsa oss fram. Den 21
lyckades vi finna en genomfart med icke mindre än 7 famnars djup strax
invid fastlandskusten.
Då vi passerat Lambert Island, funno vi Dolphin Street och Union
Street äfvenledes isfria. Vädret, som hittills varit mycket fördelaktigt,
blef nu mera barskt, med västliga vindar. Clerk Island voro vi nu helt
nära, dock utan att se den. Den 26 på morgonen fingo vi det första
fartyget i sikte på denna sida, 25 km. söder om Nelson Head mot
Bärings Land. Det var skonerten Charles Hanson från San Francisco,
kapten Mc Hume. Han erbjöd oss all den hjälp vi kunde behöfva.
Efter att ha hort nyheter från den civiliserade världen, fortsatte vi mot
Kap Bathurst. Den 30 aug. passerade vi denna punkt. Vi hade blifvit
försenade af isen, som låg landfast på ostsidan af Kap Bathurst. Vi
passerade här två hvalfångare. Den 31 tvang isen oss att styra söderut
mot grunden utanför mynningen af Mackenzie-floden.
Den i september fingo vi Hooper Island inom synhåll. Här sågo
vi två hvalfångare som lågo för ankar. Vi passerade dem under
snöstorm. Senare uppnåddes vi af dessa fartyg, som voro Alexander och
Bowhead från San Francisco och hvilkas kaptener Tilton och Cook, då
vi passerade, erbjödo oss hjälp, om vi behöfde sådan. Den 2 nådde vi
Kap Sabine och förtöjde vid ett grundstött isflak, enär rännan längs
landet var för smal för att vi skulle kunna kryssa oss fram och
nordväststormen alldeles för stark att arbeta emot. Vi fortsatte nästa dag
men blefvo hindrade vid King Point, där isen låg alldeles inpå land. Vi
förtöjde vid ett isflak utanför en grundstött skonert, Bonanza från San
Francisco.
Då isen icke lossnade från land, blef den snart så fast, att vi måste
förbereda oss på den tredje öfvervintringen. Då alla äro vid god hälsa
och vi ha fullt upp med förråd och bränsle, ha vi ingen orsak att hysa
någon fruktan. Alldeles på samma sätt som vi har den amerikanska
hvalfångarflottan på detta haf öfverraskats af den plötsliga vintern. Af
de tolf hvalfångarna, som drefvo fångst i närheten af Mackenzie-flodens
mynning vid tiden för vår ankomst, öfvervintra fem vid Herschel-ön, sex
öster om oss och en - Bonanza - har stött på grund. Blott tre af
dem hade haft för afsikt att öfvervintra.
Observationshuset för magnetiska variationer och den meteorologiska
stationen begynte sitt arbete i början af oktober månad.
Under våren 1905 blef ostkusten af Victoria land uppmätt intill
72° i o’ nordlig bredd af löjtnant Hansen under slädexpeditionen. Under
samma expedition fick man klart för sig, att det land, som blifvit sedt af
Race, var detsamma som den ögrupp, hvilken ofvan är omtalad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
