Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk kjökkenmödding. - Ett bidrag till de postglaciala nivåförändringarnas historia, af Otto Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan om människans första uppträdande i Skandinavien genom de
lyckliga fynd, som på sista tiden gjorts i vårt södra grannland,
betydligt närmat sig sin lösning, äfven om man ännu så länge i
mycket är hänvisad till antydningarnas område.
I Norge har man under de senaste åren börjat rikta sin
uppmärksamhet på dessa frågor, och framför allt är det tvenne
hithörande arbeten, som böra nämnas. År 1904 utkom »Landnåm i
Norge. En utsigt over bosætningens historie» af dr. Andr. M.
Hansen, [1] hvari författaren utförligt framlägger och sammanför sina
åsikter, som redan förut under loppet af de sista tjugo åren
kommit till synes i en serie afhandlingar, såsom »Menneskeslægtens
ælde» [2] m. fl. De resultat, hvartill han kommit, äro i största
korthet följande: redan under interglacial tid, samtidigt med den
senare Solutré-perioden, hafva människor bott i Norge; spår finnas
af en senare bosättning från en tid, då den sydöstligaste delen af
Norge låg nedsänkt till minst 120 m. höjd och ett klimat som
Nordlands var det rådande; samtidigt härskade i Danmark den äldre
stenåldern, kjökkenmöddingarnas tid, som möjligen sträckte sig ända
upp i den sista nedisningsperioden; under den yngre, ariska,
stenåldern i Danmark var Norge bebodt af en icke-arisk (»anarisk»)
ras, som representerar den s. k. Nøstvetkulturen; vid denna tid
låg strandlinjen vid Kristianiafjorden c. 50—70 m. högre än nu,
och klimatet var ungefär detsamma som nutidens; först under
bronsåldern ägde en arisk invandring rum; strandlinjen låg då vid
Kristiania c. 36—40 m. och vid fjordens mynning c. 20 m. högre
än i våra dagar; klimatet var c. 2° C. varmare än nutidens; vid
den äldre järnålderns början för c. 2000 år sedan hade landet nått
sin nuvarande höjd; vid denna tid inträdde åter en
klimatförsämring.
Såsom synes, öfverflödar Hansens arbete på nya uppslag men
står i de flesta punkterna i strid med de rådande åsikterna bland
Skandinaviens arkeologer och geologer. Härtill kommer, att det i
flera fall visar en brist på strängt vetenskaplig kritik, som formligen
inbjuder till bemötande.
Detta har också helt nyligen skett i ett vid slutet af sistlidet
år utkommet arbete »Strandliniens beliggenhed under stenalderen i
det sydöstlige Norge», [3] författadt af den kände geologen, prof. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
