- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 26 (1906) /
36

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk kjökkenmödding. - Ett bidrag till de postglaciala nivåförändringarnas historia, af Otto Frödin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Äfven i södra Skåne torde den nuvarande strandlinjen vara
uppnådd redan under bronsåldern, att döma af den graf från
denna tid, som C. Wibling påvisat vid Sandhammarens udde [1]
c. 1 m. ö. h.

Om man således med rätt stor visshet kan säga, att
landhöjningen på västkusten var afslutad redan c. 500 f. Kr., ställer sig
frågan något annorlunda beträffande östkusten.

De få bronsåldersgrafvar, hvilkas höjd öfver hafvet är känd,
ligga så högt, att man af dem ej kan draga några slutsatser. Så
t. ex. är nivåsiffran för den stora, till tiden omkring år 1000 f. Kr.
hörande grafhögen vid Håga i närheten af Uppsala 28,8 m. ö. h., [2]
den ligger alltså endast 6,2 m. lägre än de c. 1500 år äldre
boplatserna i Uppland.

Angående järnålderns nivåförhållanden ha däremot vunnits vissa
hållpunkter.

I Vifvelstamossen, Markims socken, Uppland, har
Sernander påträffat några lerkärlsbitar under förhållanden, som visa, att
under något af de 6 första århundradena e. Kr. hafvet i denna
trakt stått lägre än 7 m. öfver nuvarande nivå. [3] Och äfven andra
omständigheter antyda, att strandlinjen då började närma sig
nutidens. I Blekinge finnas enligt Wibling järnåldersgrafvar vid
1—1,5 m. höjd ö. h. [4], hvaraf kan slutas, att ingen landhöjning efter
hednatidens slut ägt rum därstädes; detsamma synes hafva varit
förhållandet på Gottland, hvarifrån G. Lindström omtalar
järnåldersgrafvar »vid hafsbrynet» och »i yttersta hafskanten». [5] I
Stockholmstrakten är i allmänhet fornlämningarnas lägsta nivå något högre; så
är en grafhög vid Skå kyrka, Uppland, belägen c. 4,1 m. och en
runristning i fast berg vid Syndby i Bromma socken, Uppland, c.
4,4 m. ö. h. [6]


[1] Wibling, anf. arb. sid. 279.
[2] Oscar Almgren, »Kung Björns hög» och andra fornlämningar vid Håga.
Utgifvet af Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, sid. 54. Stockholm 1905.
[3] R. Sernander, Om fyndet af ett lerkärl i Vifvelstamossen, Markims socken,
Uppland, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Månadsblad 1900,
sid. 38 ff.
[4] Wibling, anf. arb. sid. 270.
[5] G. Lindström, Om postglaciala sänkningar af Gotland. Geologiska Föreningens
förhandlingar 1886, sid. 266.
[6] A. Erdmann, Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar, sid. 294.
Stockholm 1868.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1906/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free