Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 K. AHLENIUS.
sjöarna, tillgång på vatten, skyddsläge, öppna platser i urskogarna
o. s. v. Tätt och tunnt befolkade områden kunna ofta ligga
alldeles bredvid hvarandra, beroende dels på naturliga orsaker, dels
också på olika stadier i utveckling. Stark förtätning eller
öfver-befolkning inträder, där naturliga skrankor hindra ett normalt
af-flöde af den öfvertaliga befolkningen, så t. ex. på öar och
fastlandskuster, i oaser o. s. v. I allmänhet visar sig folktätheten stå i ett
visst bestämdt förhållande till kulturnivån. Jägarfolk äro alltid
tunnast strödda öfver ett område, därefter följa fiskarefolk och
nomader. Tätare bo jordbruksfolk, allra tätast naturligtvis
industrifolk, särskildt där den moderna storindustrien vunnit insteg. Tunnt
befolkade länder visa sig understundom ha relativt mindre
motståndskraft mot främmande angrepp eller mindre förmåga att sprida
kulturvinster. Anhopning af befolkningen på en viss sida af landet
ger åt densamma motsvarande historisk och politisk öfvervikt. I
unga länder betyder en ökning af folkmängden ofta äfven framsteg
i kultur, och omvändt innebär folkminskning ett sjunkande af
kulturen. En växande kultur ökar hjälpkällorna och befordrar såväl
naturlig tillväxt som invandring, omvändt befordrar en tätare
befolkning kulturens utveckling. De äldsta kulturländerna äro
vanligen de tätast befolkade.
Af väsentlig betydelse är kännedomen om befolkningens
tillväxt (af Ratzel kallad »befolkningens rörlighet»), som
naturligtvis är mycket olika i olika trakter. Inom Europa är tillväxten i
allmänhet större i norr och öster, mindre i sydväst och söder på
grund af begränsadt utrymme. Smärre områden med aftagande
eller stillastående folkmängd finnas öfverallt. Ratzel urskiljer i
detta hänseende fyra olika typer: i. Tat befolkning med stort
nativitetsöfverskott och stark tillväxt, utmärkande för alla
industriområden. 2. Tat befolkning med endast medelmåttigt
nativitetsöfverskott men stark folkökning, betingad genom invandring; hit höra
storstädernas områden och äldre kolonialområden, t. ex.
Nordamerikas Förenta Stater. 3. Tat befolkning med litet
nativitetsöfverskott och ringa invandring, utmärkande för t. ex. Orientens
tätt befolkade länder, för många öar, Europas bergstrakter o. s. v. ;
det är typen för öfverbefolkning. 4. Tunn befolkning med rask
tillväxt såväl genom det egna nativitetsöfverskottet som genom
invandring. Denna typ kännetecknar kolonialländer på ett tidigt
stadium, alltså unga folkbildningar, t. ex. Australien. I Sverige
äga vi som bekant ett dylikt ungt kolonialland i Norrland, särskildt
öfre Norrland eller företrädesvis Norrbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
