Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta människoraserna, af Erik Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betäckte sålunda här ögonhålstaken. Helt annorlunda är förhållandet
hos den recenta människan, där dessa bågar nästan saknas och
därför orbitaltaken i stor utsträckning täckas af pannloberna.
Jämföra vi ytterligare profilkurvan hos Neanderthalmänniskan
med den nuvarande, så visar nackbenstrakten äfven en
iögonenfallande olikhet. Torus occipitalis hos Neanderthalmänniskan är en
djurkaraktär. Där ofvanom stiger nackbenets fjälldel hos homo sapiens
tämligen rakt upp. Hos homo neanderthalensis är den däremot böjd
betydligt mera framåt. Lambelavinkeln (lig, fig. 1) är hos den
nuvarande människan 78° till 85°, hos Neanderthalaren däremot 66,5°. På
insidan af nackbenet ligger den inre nackknölen nedanför inion.
Detta öfverensstämmer med förhållandet hos aporna. Hos den
nuvarande människan ligga de bägge benpunkterna i samma höjd. Hos
idioter och mikrocefaler ligger inre nackknölen däremot högre upp
än inion närmare intill lambda.
Hjässbenen utmärka sig därigenom, att den temporala randen
är längre än den mediana. Detta är äfven en apkaraktär.
Förhållandet är motsatt hos den recenta människan.
Det visar sig sålunda, att Neanderthalskallen i alla
viktiga karaktärer faller utanför variationsbredden hos de
nuvarande människorna och närmar sig de antropoida
aporna. En undersökning af de tvenne Spykalotterna visade en
nästan fullkomlig öfverensstämmelse. På grund af de stora olikheter,
som dessa trenne skallar ägde i förhållande till nutidsmänniskan, slöt
Schwalbe med rätta, att de tillhört ett helt annat människoslag än
det nuvarande. De anförda olikheterna äro i själfva verket sådana,
att de i öfverensstämmelse med kutymen i den systematiska
zoologien berättiga till uppställande af en särskild människoart, som
lämpligen benämnes homo primigenius eller h. neanderthalensis.
Den omstående bilden (fig. i) visar på ett slående sätt
öfverensstämmelserna och olikheterna i primaternas hjärnskålar. Den
gifver oss äfven en föreställning om det sätt, hvarpå ett
hjärnskålstak hos en nu lefvande människa skulle hafva kunnat uppstå ur
kalotten i Neanderthalarens skalle. Lyfta vi nämligen pannbenet
uppåt-framåt, nackbenet bakåt-uppåt, så måste äfven hjässbenet förändras,
så att den öfre randen blir längre än den temporala, och därmed
har skallen fått det utseende, som utmärker nutidsmänniskan.
Ännu mera intresseväckande blir denna utveckling, om vi
betänka, att det är intelligensens säte, nämligen hemisfärhjärnan, hvars
utveckling står i samband med denna förändring. Det kan i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
