Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boplatser - Största boplatsen (»flintbyn») från yngre stenåldren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rundade stenar, möjligen slungstenar (fig. 7 f-f, 3:dje raden
uppifrån) samt små, tunna sandstensplattor af obekant användning (fig. 7
g—g, 4:de raden uppifrån).1
Största boplatsen (»flintbyn») från yngre stenåldren.
Boplatserna kunna i öfrigt bäst beskrifvas hvar och en för sig.
Den största, som hittills anträffats, sträcker sig utefter norra kanten
af Sjöbergs krittäkt och har en gång varit sätet för en icke
obetydlig befolkning. Den kan i V—Ö följas minst 50 m. långs med
krittäktens norra vägg men gar i öster under en nyligen påförd
fyllning, hvarför dess östra gräns ej är lätt att fastställa. Norrut
gar den in i åkern, men då denna vid tillfället för mitt besök var
besådd, kunde icke heller den norra gränsen närmare bestämmas, än
att den finnes på åtminstone ett par tiotal meters afstånd från
krittäktens norra vägg. Den södra hälften af boplatsen är nu
fullständigt förstörd, men Friberg, en af de äldre arbetarna i krittäkten,
har ungefärligen utpekat, huru långt den sträckt sig i sydlig
riktning. Enligt denna uppgift skulle den från krittäktens norra vägg
hafva fortsatt åtminstone 35 m. mot söder. Om hela boplatsen
anses hafva omfattat en yta af omkring 2 000 kv.m., torde denna siffra
snarare vara satt för låg än för hög.
Från boplatsens västra gräns tilltager kulturlagrets mäktighet,
i den mån man närmar sig den centrala delen af boplatsen: 13 m.
från samma gräns befanns mäktigheten vara 1,45 m. och 4 m.
östligare ända till i,s m. På det förstnämnda stället fanns en tillslagen
flintkula, fig. 7 d, af det slag, som anses tillhöra stenåldern och hafva
användts såsom kastvapen.2 Hvad som vidare talar för denna
boplats höga ålder är det förhållandet, att kulturlagret är mera
genomvittradt och därför jämförelsevis ljust samt dessutom hårdare
(mera tilltrampadt) och i sammanhang härmed också svårare att
genomgräfva och undersöka. En arbetare har på detta ställe behöft
2z/2 timme för att genom ihärdig men försiktig gräfning komma
ned i m. djupt. Närmare bottnen försvinner den svarta färgen, och
1 Efter det föredrag, som jag den 16 sistlidne mars höll inför Svenska sällskapet
för antropologi och geografi om det i denna uppsats afhandlade ämnet, uttalade professor
O. Montelius den förmodan, att de ifrågavarande sandstensskifvorna varit använda att
med dem »kasta varpa», ett spel, som ännu i dag öfvas på Gottland. Jmfr dock Sophus
Müller: Ordning af Danmarks Oldsager 43, sid. 7, Kjöbenhavn 1888—1895.
2 Sophus Müller: anf. st., sid. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
