Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Större boplats (by) från äldre järnåldern
- Smärre boplatser (eldstadsgropar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon längre tid kan hafva förflutit mellan torfvens bildning och
»svarta jordens» afsättning.
Det bäcken, i hvilket torfven aflagrats, har varit så obetydligt,
att detta långt tidigare skulle blifvit fullständigt fylldt, om det varit
ett naturens verk. Det återstår därför ingen annan möjlighet, än
att det utgräfts eller uppdämts af människor, antagligen för att tjäna
såsom vattenbehållare för dem själfva eller deras djur. Men äfven
utanför torfven och torf bäckenet ligger den »svarta jorden» något
under markens yta, beroende på den forntida befolkningens vana att
gräfva ned sina boplatser under denna.
Smärre boplatser (eldstadsgropar).
Jämte de i det föregående beskrifna boplatserna finnas mindre,
enklare sådana, af hvilka numera ej återstå andra lämningar än
själfva eldstadsgroparna. Dylika boplatser, af kritbruksarbetarna
benämnda »brandhål», »bränneshål» eller någon gång
»begrafningshål», hafva iakttagits på flera ställen i väggarna omkring Per
Olssons och Sjöbergs krittäkter (jmfr också två rader midt på
sid. 156). De äro endast omkring metervida upptill men afsmalna
nedåt skål- eller trattformigt. Djupet kan uppgå till omkring 3/4 m. [1]
En af dessa eldstadsgropar, belägen i nordvästra hörnet af Per
Olssons krittäkt, har den 6 febr. 1905 blifvit undersökt af J. E.
Strandmark. Han har rörande resultatet af sin undersökning
meddelat följande: »Det svarta jordskiktet var rikt på större stenar,
delvis skörbrända, kolrester, flintaffall [2] och ben. Ett par krukskärfvor
fann jag äfven. Marken var frusen och kulturlagret endast
upptinadt i ’utgåendet’.»
Krukskärfvorna hafva utgjort den öfre, något utsvängda kanten
af ett lerkäl. De hafva en jämn, vacker yttre yta och kunna ej vara
äldre än järnåldern, fig. 10 e och e1 (de båda skärfvorna äro här
hoplimmade.)
[1] Dylika eldstadsgropar äro i stor mängd påvisade strax väster om de stora
ättehögarna från äldre bronsåldern, hvilka finnas vid Lars Svenssons gård n:r 15
Fjerdingslöf. Äfven från andra håll hafva sådana omtalats, och det lider nog icke något
tvifvel, att mer eller mindre snarlika boplatser skola mera allmänt anträffas i närheten af
ättehögarna, om de särskildt eftersökas.
[2] Bland flintaffallet från denna eldstadsgrop har författaren iakttagit några vackra,
tunna flintspån. Äfven i vissa af de andra eldstadsgroparna hafva förekommit flintspån
och flintaffall, ofta i ganska riklig mängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1906/0174.html
