Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kongofolkens återgifvande af människokroppen i skulptur, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 ERLAND NORDENSKIÖLD
af den fristående människokroppen. Denna del af naturfolkens konst
har, ehuru dess betydelse för konstens historia med sådan
öfvertygelse och framgång utvecklats af Lange1, varit föga beaktad och,
mig veterligen, icke föremål för specialundersökningar.
Kongostatyetterna äro alltför bekanta såsom »fetischer, afgudar
och förfädersbilder», för att jag skulle anse det nödvändigt att närmare
tala om, hvaraf de äro tillverkade, deras användning o. s. v., utan
kan jag direkt öfvergå till mitt ämne.
Förenkling. Det är icke uteslutande såsom statyett, som
kongonegrerna återgifva människokroppen i skulptur, utan ofta ser man
hufvud m. m. snidade som handtag på trummor, skällor o. d. De
människofigurer, kongonegrerna snida fristående, äro ofta
ofullständiga, i det att ben eller armar ej återgiivits. Ofta är detta fallet äfven
med könsorgan och bröst. Denna förenkling i a f bildandet af
människokroppen gar ofta så långt, att hufvudet är det enda, som
utförts väl, under det att kroppen består af en groft tillyxad träkloss,
där blott enstaka organ äro antydda. Detta kan gå till den
ytterlighet, såsom på en stock från Loris i norra Kongo, som skall
föreställa en kvinna, att det enda som uthuggits äro könsorganen
och en disk,-afsedd att spänna ut öfverläppen2.
Frontalitet. Lange har påvisat den lagen i naturfolkens
framställning af den fristående människokroppen, att, hvilken ställning
figuren än intager, så böjes eller vändes icke på något sätt det plan,
som kan tänkas lagdt genom näsan, bröstbenet, nafveln, könsdelarna
och ryggraden. Det förekommer sålunda ingen annan böjning på
underlifvet eller halsen än framåt eller bakåt i frontalplanet.
Undersöka vi kongokonstnärernas afbildningar af
människokroppen, skola vi finna, att de flesta äro fullständigt frontala. Undan
tagen äro helt få, frånsedt de fall, då hufvudet sitter snedt, därför
att konstnären ej varit tillräckligt noggrann i utförandet (fig. ii). I
det ofvan omtalade stora belgiska planschverket, här för korthetens
skull kalladt La religion, äro afbildade helt få statyetter, sorn ej äro
frontala (fig. i):8
1 Lange, Billedkunstens Fremstilling af Menneskeskikkelsen i dens ældste Periode
indtil Höjdepunkten af den græske Kunst. Kongl. Danske Vidensk. Selsk. Skrifter.
Kjöbenhavn 1892.
2 Se La religion, sid. 236.
3 Pl. XL VII: 577 (fig. i: kvinna med barn, detta vrider hufvudet för att se åt
samma håll som modern), pl. LII: 613 (från région maritime), pl. XLIV: 554 och pl.
XLII: 536 (bägge från Lualaba-Kasai) och pl. L VII: 646 (från région maritime).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
