Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilimandjaro-expeditionens allmänna gång och resultat, af Yngve Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGVE SJÖSTEDT.
på aftonen blå, blott här och där med hvita molnflockar, fullmånen
strålade öfver den stilla naturen, och endast syrsornas och stritarnas
konsert ljöd som ett evigt brus genom luften, då och då öfverröstade
af enstaka stritars kraftigare, skärande toner eller af skriket från
någon i träden kringklättrande nattapa. Marschen gick nedför bergets
sakta sluttande sidor, vidare genom träd- och buskstäpp förbi
papyrusträsket, för att sedermera åter vika af uppåt bergets kulturzon,
där på andra dagen Kiboscho uppnåddes.
Efter en del svårigheter vid anskaffandet af vägvisare bryta vi
morgonen därpå upp, i förhoppning att under dagen nå den afsedda
lägerplatsen ofvan skogsgränsen. En viss oro och osäkerhet låg
denna dag i luften, föraren från Kiboscho, som blott med svårighet
förmåtts att medfölja, började snart visa sig motsträfvig; med
dröjande steg gick han framför mig, seende sig omkring liksom sökande
ett lämpligt tillfälle att kunna försvinna.
Efter någon timme ha vi kommit förbi kulturzonens sista
majs-och hirsfält, terrängen höjer sig hastigt, och snart befinna vi oss i
regnskogens svalka, allt otydligare blir vägen, som snart endast här
och där kan urskiljas, huggknifven är i ständig verksamhet, där
öfverhängande bladverk, lianer och grenar försvåra framträngandet med
de ofta tunga bördorna. Så har det fortgått till efter middagen i
en i stort sedt likartad vegetation, då de första utlöparna af den för
skogens öfre delar karakteristiska Erica arborea, ett 20-40 fot högt
träd med fina, ljungliknande blad, börja visa sig, inom kort
bildande en väsentlig del af skogen. Ännu några timmar och vi äro
midt inne i Erica aråurea-formationen i regnskogens öfre delar,
grenar och stammar äro behängda med grå skägglaf - vår vanliga
Usnea barbata - förlänande skogen en bild af ålderdom och
förfall. Det lider mot aftonen, då med ens den dystra skogen ljusnar
af framifrån inträngande ljus, regnskogens breda bälte är slut,
bergsängarna med sin Ericinella-region och sina öppna gräsplatser ligga för
oss långt upp mot bergets snöhöljda kupol, uppåt ersatta af hvita
evighetsblommor o. a. växter, tills slutligen sten- och grusöknar samt
nakna klippor förmedla öfvergången till köldens och snöns sterila
rike. Här möttes blicken af en sällsam bild, visserligen kall, stel och
enformig men därför ej mindre tilltalande. Belyst af den nedgående
solens glöd låg Kilimandjaros hvita jättekupol på ej en dagsmarschs
afstånd, till utseendet vida närmare, utmed sidorna med spridda,
mörka, nakna klippartier, under det att det hvälfda krönet i sin
helhet höljdes af nyfallen, bländande snö. Från den plats, där tältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
