Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN DE GEER.
km. Klarälfvens vattenområde, som framställts på en bikarta till
fig. i, intager Skandinaviens mest centrala delar. Norrut tillhör
det Norge men sträcker sig söderut med mer än hälften af sin
areal genom Värmland och angränsande delar af Dalarna. Till
formen är det långt och så smalt, att bredden utgör endast 20-40
km., hvarför Klarälfvens vattenområde, trots sin stora längd, uppgår
till blott ii 870 kv.-km. Den afrinnande vattenmängden är enligt
O. Appelberg i medeltal 200 kbm. i sekunden, men i detta
hänseende öfverträffas Klarälfven af icke mindre än tio af våra
Norrlands-älfvar.
Klarälfsområdets nedre del begränsas af andra flodområden,
som likaledes höra till Göta älfs vattensystem. Sålunda utbreder
sig i väster Frykensjöarnas, i öster Svartälfvens och den obetydliga
Alsteråns områden. Den norra och största delen af Klarälfvens
bäcken omgifves i väster och norr af Glommens, i öster af
Dalälfvens vattensystem. På en kort sträcka uppe i Härjedalen
beröres äfven Ljusnans område.
Klarälfven till Vingängsjön. Vid den följande beskrifningen
af Klarälfven och dess dal kommer icke att ägnas någon skildring åt
älfvens nordliga lopp inom Norge, emedan dess natur är af ett
helt annat slag än den, som utmärker den sydliga svenska delen af
floden, hvilken framflyter på en mer eller mindre utpräglad
dalbotten. Det är i främsta rummet denna dalbottens företeelser, som
skola bli föremål för uppmärksamhet.
Ända till Höljåns mynning, mer än 17 km. efter inträdet i
Sverige, har älfven ännu ett forsande lopp med en något
oregelbunden men tämligen råk fåra, omgifven af branta berg- eller
moränstränder.
Efter sammanflödet med den nämnda bifloden öfvergår det förut
sydliga loppet till sydostligt, och samtidigt breder älfven ut sig för
att en kilometer längre ned få en nästan sjölik bredd (o,4 km.),
omslutande flera holmar. Djupet är dock ringa och strömmen
mycket stark, så att benämningen »Höljessjön» är ganska vilseledande.
Flodstränderna omgifvas på denna sträcka af grusbranter, som äro
flera meter höga, och holmen Mordön i »Höljessjön» är egentligen
blott en fristående grusplatå, ett erosionsvittne. Redan fore
passerandet af Norra Finnskoga kapell har älfven återtagit sin normala
bredd. Vattenytan är lugn och djupet betydligt, enligt lödning 4
meter, och det lar finnas ännu djupare hålor. På sträckan mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
