Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Klarälfven och dess dalgång, af Sten De Geer (Tafla 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KLARÄLFVEN OCH DESS DALGÅNG. 387
Nere vid älfven gar fast berg i dagen på en jämförelsevis lång
sträcka och erbjuder där ett säkert skydd mot den strida
strömmens erosionsar,bete. Längre ned tillstöter Neckån från vänster.
Den har i terrasskanten skurit ut en kort dal, som skiljes från
huf-vuddalen genom en kvarstående smal terrassrygg. Terrassen har en
höjd af 45 m. öfver älfven, och man har därifrån en god utsikt
nedåt dalen. Denna böjer sig här och erhåller sin hufvudriktning
mot SO. Samtidigt gar älfven öfver från dalbottnens östra till dess
västra sida, som den sedan följer en halfmil eller ända till
Vingängsjön. Alffåran har ett oregelbundet utseende, och här såväl
som på ett par ställen både ofvan och nedan bron vid Brattmon
delar sig älfven i ett par grenar, omslutande låga öar. Dalbottnen
får en konstant bredd af 7-900 m. Dess jämna yta höjer sig blott
5 à IQ m. öfver älfven, dock med undantag af ett par smärre
områden. Strax nedom dalkröken märkes sålunda en liten kulle eller
rättare två ryggar af fint material och med en höjd af 20 m. öfver
älfven och 10 m. öfver passpunkten österut. De ha, märkvärdigt
nog, undgått den erosion, som eljest så fullständigt utjämnat dalens
botten. En annan påfallande bildning är den visserligen ganska
flacka och oregelbundna men dock tydliga raskägla, som skjuter ut
i dalen från östra sidan ett par kilometer norr om Vingängsjön.
Dess solfjäderformiga utbredning midt framför mynningen af en
gapande, djup bäckdal visar, att det osorterade, blockrika materialet
förskrifver sig där uppifrån. Sägnen om att här skulle inträffat ett
förfärande jordskred förefaller ej osannolik, ehuru det nog var
mycket länge sedan, ty älfven torde sedan dess skurit bort käglans
västra del, lämnande en erosionsbrant 300 m. väster om
dalmynningen. Käglans bredd är 600 m., dess höjd midt för dalen
omkring ett 4O-tal meter, under det att terrassen ofvanför når ett
70-tal meter. Bäcken böjde förr tvärt mot söder utefter terrassfoten
men gar nu lika tvärt mot norr och kringflyter raskäglans norra
hälft i en båge.
Söder om jordskredet fortsätter den jämna, odlade dalbottnen,
tills den afskäres af de smärre grenar af älfven, som denna
utsänder åt öster kort fore utmynnandet i Vingängsjön. Alfvens
hufvudström framgår utmed den raka västra terrassfoten med en bredd
af föga mer än 100 m., under det att det deltaliknande nätverket
af starkt strömmande eller forsande smågrenar slutligen upptager
dalbottnens hela återstående bredd eller 700 m. De flesta
holmarna äro helt små, och blott ett halft dussin öfverstiga en hektar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
