Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda någon större svårighet för framträngandet torde hafva varit
Melleville bay, hvarest åtskilliga rätt stora glaciärer gå ut till hafvet
och ingen eskimåbebyggelse nu finnes. Genom den s. k. »litterära
danska grönlandsexpeditionen» hafva emellertid spår af en
förutvarande eskimåbebyggelse utmed Melleville bay upptäckts, hvarigenom
sålunda bevisats, att kuststräckan verkligen blifvit passerad.
Utmed Kennedy och Robeson channel finnas eskimålämningar
såväl på den västra sidan som på den östra. En forntida
eskimåbebyggelse har här sålunda nått öfver 82° n. br. På Grönlands
östra kust ha spår efter eskimåernas färder observerats så långt mot
norr, som kusten öfver hufvud taget blifvit undersökt, nämligen vid
770 36’ n. br. och 150 36’ v. 1., hvilken punkt uppnåddes af hertigens
af Orléans expedition1. Den tyska polarexpeditionen 1869—1870
fann tältringar ännu norr om 76° n. br., i närheten af Kap Ritter,
och lefvande eskimåer anträffades af Clavering år 1823 på
Clavering-ön ungefår på 740 30’ n. br. Frän Grönlands nordligaste del, som
endast helt flyktigt berörts af Pearys farder med hundsläde öfver de
nordligaste delarna af Grönlands inlandsis, föreligga visserligen inga
berättelser om fynd af eskimåruiner, men hans forskningar
utsträcktes icke ända till hafsstranden, där eskimåerna pläga slå sig ned,
hvarför den omständigheten, att inga fynd gjordes, helt och hållet
saknar beviskraft. Astrup, som åtföljde honom på färden 1892,
uttalar sin förvissning därom, att äfven i dessa trakter vid närmare
efterforskning spår efter eskimåernas farder skola upptäckas*.
För närvarande träffas på Grönlands ostkust bofasta eskimåer
endast vid Angmagsalik. Rink och flera andra forskare med
honom antaga, att dessa invandrat kring nordkusten, och någon
orimlighet i detta antagande föreligger icke, då så talrika spår af
eskimåbebyggelse anträffats på mellanliggande ställen. På samma väg,
som de eskimåiska »östländingarna > skulle hafva fardats, måste man
antaga, att äfven åtskilliga djur, såsom myskoxen, polarvargen och
lämmeln, hvilka alla saknas i Västgrönland, hafva inkommit.
Eskimåerna synas sålunda vid sin invandring i Grönland öfver
Smiths sund och de norr därom belägna smala sunden hafva följt
den grönländska kusten dels mot norr, dels mot söder. Dessa
in-vandringsströmmar måste tydligen hafva mötts, ty i södra Grönland
finnes ingen kuststräcka, som ej antingen nu är bebodd af eskimåer
eller förut varit det.
1 Ymer, Bd 25 (1905), sid. 343.
* Blandt Nordpolens naboer, sid. 210. Kristiania 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
