Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkningen sedan spridt sig till de trakter, som lågo närmast,
nämligen norra Hälsingland och södra Jämtland.
Ar nu den svenska befolkningen så gammal i Norrland, bör
man där finna ortnamn, som höra till de ålderdomligaste grupperna
af nordiska namn. Detta spörsmål är redan förut delvis besvaradt.
I Norrländska samlingar, h. 5 (1903), s. 235, har förf. från Medelpad
uppvisat ortnamn af det slaget, d. v. s. sådana, som innehålla vin
och hem, och i 6:e häft. af samma samlingar ha (s. 299) för
Västerbotten framdragits ett par namn, som tyckas innehålla ordet hem.
Ortnamnen i det mellanliggande Ångermanland äro tills dato föga
beaktade. Vi ha därför bland dem anställt en mönstring. Äfven
Jämtlands ortnamn ha vi tagit med i undersökningen, och vi böija
vår framställning med dessa, helst som namnens medel tidsformer
här äro bättre kända än eljest i Norrland.
På olika tider har det rådt olika bruk vid namngifningen af
orter. Tack vare denna omständighet är det i allmänhet möjligt
att bestämma skilda namngruppers ålder. Till de äldsta af de
sammansatta namnen i norden höra de, som innehålla subst. vin,
äng. Redan på fornsvenskans tid hade ordet upphört att
begagnas såsom appellativ, men har dock i norskan lämnat ett par spår
efter sig, såsom då det i en gammal lag talas om att göra sig »hus
ok hagi ok vini». Ordets höga ålder framgår äfven däraf, att spår
af det saknas på Island och i andra norska kolonier från
vikingatiden. Vin-namnen äro sålunda äldre än vikingatågen. Då dessa
namn uppträda jämsides med grafvar från den yngre
stenåldern och från bronsåldern, äro de enligt A. Noreen, »Julbok»,
Uppsala 1906, s. ii5, »åtminstone delvis ifrån slutet af stenåldern
(omkring 2000 f. Kr.)» Ordet vin förekommer i ortnamn mest
såsom senare sammansättningsled, men har under tidernas lopp
undergått många förändringar. V-ljudet har i allmänhet gått förloradt,
men ett minne har det ofta lämnat efter sig i «-omljud af den
förra ledens vokal, där denna är mottaglig därför; ibland inträder
r-omljud, och ibland saknas hvaije omljud. En norsk
sammansättning af sand + vin ger sålunda Söndin, Sendin eller helt enkelt
Sandin.
Delvis samtidiga äro de ortnamn, som sluta på -hem (af
sanskritisk rot med betydelsen »bo tryggt, hvila sorglöst»; i ortnamn
troligen utmärkande bygd, trakt). Bruket att uppkalla orter med
tillhjälp af detta ord höll i sig, äfven sedan det blifvit »omodernt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
