Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af sig själft uppstår då den frågan: *Hvarifrån voro nu dessa
människor komna h Uti inledningen ha vi redogjort för Montelii
åsikt, enligt hvilken de varit svenskar från Mälardalen. En annan
mening har ock för länge sedan framställts och ideligen omtuggats,
den nämligen, att de varit norrmän. Widmark, »Beskrifning
öfver provinsen Helsingland», Uppsala 1860, förklarar (s. 42), att
det hälsingska kustlandet först i en senare tid befolkats och då
från Mälardalen, hvaremot »nordvestra delen af Helsingland,
nemlig en Högdals, Färila ock Ljusdals socknar, erhållit sina inbyggare
från Norge». S. 46 talar han om senare inflyttare från Norge,
hvilka följt Ljungans dalgång till Rätan i Jämtland och Hafverö i
Medelpad samt därefter dragit sig in i Hälsingland efter Hoa-älfven
till Högdal och vidare efter Ljusnan till Färila och Ljusdals
socknar, »i hvilken sistnämnde socken dessa nybyggare med den gamla
Helsingestammen sammanfallit».
Widmarks teori har, tagen för god af en mängd författare,
trängt ned till den norrländska allmogens djupa led. I Jämtland
förkunnas den norska härstamningen af hvarje något boksynt
person, och sommaren 1898 hörde förf. häraf gästgifvaren i Hanebo i
Hälsingland med full öfvertygelse yttra: »Här i Hälsingland äro vi
egentligen norskar». Ursprungligen framställd af den norska skolan
och P. A. Munch, har denna åsikt allt fortfarande hängifna
försvarare i Norge. Särskildt har norrmannen A. M. Hansen uppträdt
såsom dess försvarare. Så i en uppsats om invandringen i
Skandinavien i »Det Norske Geogr. Selskabs Arbog», II (1890—91)och
i arbetet »Landnåm i Norge», Kristiania 1904. Hvad Snorre
berättar såsom saga har, enligt honom, blifvit gjordt till historia, och
Norrlands första bebyggande norr om Dalälfven har utgått från
Tröndalagen. För att bevisa detta framställer han den norrländska
odlingen såsom mycket ung och låter stenåldersfynden hos oss
nästan fullständigt sluta med Gästrikland och knappt nå till den
62:ra breddgraden, medan de i Norge gå ända upp till den 70.de.
Hvad Sverige beträffar vederlägges detta till fullo af Montelii
framställning om de båtformiga stenhamrarnas talrika förekomst i norra
Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Ett annat skäl hämtar
Hansen ifrån folkspråket: »Jämtarna och hälsingarna tala», säger
han, »enligt svenska dialektforskare (Lundeil o. s. v.) en norsk
dialekt». Och med välbehag konstaterar han, hurusom norrmännen
i sitt framträngande ej ens stannat vid Bottenhafvet, utan gått
fram öfver Finlands kust och till Estland. »Den dag, som i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
