Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu framställer sig en viktig fråga: är saltmängdens förhållande
till klorhalten lika uti allt hafsvatten? I så fall får talet i,807
betydelse såsom en af naturens konstanter, som vi kunna begagna till
att beräkna salthalten i hvarje vatten, hvars klorhalt vi bestämt.
Man trodde förr, att det förhöll sig så. Professor F. L. Ekman
stannade vid ett något högre tal än 1,807 såsom det sannolika
uttrycket för hafsvattnets klorkoefficient, hvilken han antog vara
salt
klor = I>81’
När jag erhöll i uppdrag af A. E. Nordenskiöld att redigera
Vegafardens hydrografi, måste jag tillsammans med min dåvarande
assistent hr G. Forsberg analysera vattenprof af mycket olika härkomst,
som Nordenskiöld, Palander och Almquist insamlat under färden
från Atlanten till Stilla oceanen. Våra analyser visade ett något
olika förhållende mellan salthalt och klorhalt mot det som Ekman
funnit. Skillnaden var emellertid mycket liten och bestod däruti,
att salthalten befanns vara ovanligt stor i förhållande till klorhalten
hos hafsvattnet utanför Sibiriens kust. Orsaken var lätt att förstå.
Hafsvattnet därstädes är mycket utspädt med flodvatten. Om
floderna innehölle rent vatten, skulle hafsvattnets utspädning med
flodvatten naturligtvis icke kunna förändra förhållandet mellan
hafs-saltet och dess beståndsdelar. Men nu innehåller flodvatten också
vissa salter, fastän i mycket ringa mängd, och detta salt har delvis
andra beståndsdelar än hafssaltet. Så t. ex. innehåller flodvatten
jämförelsevis mycket litet klor men i stället mera svafvelsyra o. s. v.
Genom inblandningen af flodvatten blir hafsvattnet därför något
rikare på salt men icke på klor.
Ekmans tal i,8i var alltså icke någon naturlig konstant utan
variabel, och Forsberg och jag uppställde en hel tabell af dylika
tal, växlande mellan 1,809 och 1,829. När detta blef bekant, satte
det hydrograferna uti stort bryderi. Man frågade sig, om det
öfver-hufvud tjänade till något att använda analysen på hafvets
undersökning. när hvarje vattenprof tycktes hafva en afvikande
sammansättning. Och konferensen i Stockholm fattade den resolution: att innan
den internationella undersökningen af hafvet böljades, skulle
hafsvattnets konstanter, d. v. s. dess klorhalt, salthalt och specifika vikt,
bestämmas med den största möjliga noggrannhet. Detta arbete
uppdrogs åt M. Knudsen i Köpenhamn och bekostades genom
internationella bidrag från universitet och lärda samfund i de flesta
länder, hvaribland äfven Sverige. Arbetet räckte ungefar 2 år och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
