Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafsvatten medför en uppdelning af dess elementära beståndsdelar,
så att hufvudparten af klorider stannar kvar i vattnet, medan en del
andra ämnen, såsom sulfat, karbonat o. s. v., måste ingå i hafsisen.
För att pröfva denna slutsats utfördes en hel rad af analyser å hafsis,
hvarjämte egenskaperna hos is, som bildats af salt vatten och af färskt
vatten, undersöktes och jämfördes.
På den tiden ansåg man, att vid hafsvattens frysning bildades
ren is, och att den ringa mängd salt, &om kunde anträffas i hafsis,
härrörde från hafsvatten, som häftade vid isen eller var mekaniskt
inneslutet uti densamma. Men om detta vore fallet, huru kunde
det då förklaras, att de kemiska beståndsdelarna uti hafssaltet
åtskildes, så att kloriderna till allra största delen stannade uti vattnet,
medan sulfaten m. m. företrädesvis ingingo uti hafsisen? Ty de
analyser, vi utförde å hafsis, visade en relativt hög halt af sulfat
och motsvarande brist på klorider. Visserligen var isens salthalt
mycket liten i allmänhet och tycktes minskas alltmer, ju äldre isen
blef, men i samma mån blef förhållandet mellan sulfaten och
kloriderna alltmer märkbart. Hafsisen innehöll straxt efter sin
nybildning ej så litet saltartade beståndsdelar af både klorider och andra
salter med en ringa men märkbar öfvervikt af dessa senare, d. v. s.
af sulfat m. m. Sådan is visade mycket afvikande egenskaper från
is bildad af färskvatten. Den smälte under o° C. och visade
tecken till smältning, såsom uppmjukning och sammandragning af
volymen, långt nedom smältpunkten. Äldre hafsis, t. ex. sådan is,
som bildats för flera år sedan i polartrakterna, var mycket renare,
d. v. s. höll mindre salt, men den ringa saltmängden däruti bestod
nästan uteslutande af sulfat, kloriderna hade nästan försvunnit. Jag
slöt därutaf:
1) att hafsvattnets frysning innebär en skilsmäissa mellan vissa
af dess saltartade beståndsdelar, hvaraf vissa stanna kvar
företrädesvis uti isen och andra uti vattnet;
2) att hafsisen med tiden undergår en metamorfos, hvarigenom
han förlorar salt, och att det är kloriderna, som därvid
företrädesvis bortgå ur isen. Gammal hafsis, d. v. s. is, som upplefvat
flera vintrar och somrar i polartrakterna, är nästan fri från salt,
men det spår af salt, som finnes kvar, har icke hafssaltets
sammansättning utan visar en höggradig brist på klor.
Den förklaring, jag gaf häröfver, var följande:
Det var kändt redan på den tiden genom engelsmannen
Guth-ries arbeten, att saltlösningar, som utsattes för stark köld, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
