Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan isen och hafevattnet. Värmet gynnar här ismolekylernas tendens
att öfvergå i vatten, och värmeenergien förvandlas, när den frigör
dessa * krafter, själf uti arbetsenergi, som drifver oceanens
vattencirkulation.
Det som återstår af solenergien efter dessa förvandlingar, strålar
ut i världsrymden och går förloradt för värmehushållningen på jorden
Arrhenius tänker sig möjligheten, att den flyende solenergien ännu
har en förvandling att genomgå. Han uppställer emot den ännu
en kontaktyta, nämligen nebulosoma, hvilka omgifva den synliga
delen af universum med en skimrande slöja af kosmiskt stoft. Här
skulle energien sållas för sista gången.
Hydrografien har icke till uppgift att följa energiströmmen, som
går genom världen, så långt som till vintergatans portar. Den har
att redogöra för de förvandlingar den undergår på sin väg genom
hafvet. Och detta är hydrografiens intressantaste uppgift, ty själfva
hafsvattnets rörelse utgör endast ett kretslopp mellan ytan och
bottnen, mellan tropikerna och polarhafven.
Denna cirkulation är, såsom Sandström framhållit uti en
afhandling, ej det väsentliga i fenomenet, ty hvatje vatten partikel,
som går mot polen, motsvaras af en annan, som går mot ekvatorn,
och utgör intet annat än en vehikel för en osynlig realitet,
nämligen energien, hvilken är underkastad andra öden och har ett
annat ändamål.
Vid studiet af energiproblemen är det, som hydrografen mest
känner behofvet af samarbete. Energien kommer ju från solen till
oss genom atmosfären och lämnar oss på samma väg. När vi
upptäcka, att oceanens cirkulation har rubbningar och periodiska
växlingar, måste vi uppställa den frågan, om dessa växlingar motsvaras
af växlingar uti solstrålningens intensitet. Likaledes står frågan om
lufttryckets växlingar och om vattnets kretslopp i atmosfären uti
närmaste samband med cirkulationen i hafvet. Vidare kunna lagarna
för denna cirkulation, hvilka hydrografema på empirisk väg
kvalitativt kunna utröna, icke få sitt slutgiltiga kvantitativa uttryck utan
i form af en allmängiltig mekanisk eller hydrodynamisk teori. Och
slutligen ha vi samverkan mellan hydrografema och biologerna på
det stora gemensamma arbetsfältet, hafvet, liksom också
arbetsfördelningen på laboratorierna, hvilken fordrar sin organisation och
äfven erhållit en sådan genom den konferens, som H. M. Konungen
i juni 1899 sammankallade här i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
