Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiska graden 1872, promoverades samma år och förordnades därpå
till docent i botanik i Uppsala. Ar 1883 erhöll han e. o.
professuren i botanik därsammastädes och steg 1899 till den plats såsom
Borgströmiansk professor i botanik och praktisk ekonomi, från
hvilken han nu, mänskligt att döma, alltför tidigt blifvit bortryckt.
Kjellman hade till sin lifsuppgift valt botanisk forskning, ett
kall som han ständigt behöll i sikte och som han framgångsrikt
fullföljde dels under långa forskningsfärder på 1870-talet,
företrädesvis inom polarområdet, dels under sin 24-åriga verksamhet såsom
universitetslärare. Han har i sammanhang därmed utöfvat ett
flitigt författarskap, hvarigenom han gjort många och betydelsefulla
inlägg i sin vetenskap.
Hans första arbetsfält såsom botanisk forskare var
hafsalgolo-gien, och hans akademiska doktorsafhandling »Bidrag till
kännedomen om Skandinaviens Ectocarpeer och Tilopterider» är en
systematisk framställning af en kritisk grupp inom vår algflora. Denna
forskningsgren förblef hans förnämsta specialitet och sysselsatte
honom ända till hans sista dagar.
Redan samma år som Kjellman promoverades, 1872, fick han
såsom botanist medfölja den Nordenskiöldska expeditionen till
Spetsbergen med »Polhem». Kjellman var då ej ännu 26 år gammal.
Den 25 juli uppnådde fartyget Spetsbergens södra udde. En del
af expeditionen var bestämd att öfvervintra på Spetsbergen.
Kjellman hörde till det parti, som skulle återvända hem före vinterns
inbrott och som också den 16 september stod i begrepp att
anträda hemfärden. Men samma dag utbröt en svår nordlig storm,
stora ismassor fyllde Wijdebay, vid hvars mynning (på Spetsbergens
nordvästkust) expeditionen uppfört sitt vinterhus i den lilla bukten
Mosselbay, och då kölden hastigt gick ned till —210, instängdes
de båda fartyg, »Gladan» och »Onkel Adam», som skulle återvändt
hem. Afven Kjellman måste sålunda deltaga i öfvervintringen vid
Mosselbay, och först den 1 augusti 1873 bröt expeditionen uppför
att återvända till Göteborg. Under den långa vistelsen där uppe
gjorde Kjellman algologiska och andra botaniska undersökningar
längs Spetsbergens västra kust från Sydkap till Low Island. Ett
af hans viktigaste vetenskapliga resultat var upptäckten, att
Ishaf-vet vid Spetsbergen hyser en storväxt algvegetation, som oafbrutet
fortfar att äfven under vintern, trots det tjocka mörkret på
hafs-bottnen och vid en vattentemperatur af — 1 till — i,8°, normalt
utveckla sig, tillväxa och fruktificera. Ett par år senare publicerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
