Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centreras i och för förarbetningen kring hufvudvattendragens
utlopp, hvarigenom centra för träindustrien där uppstå.
Af stor betydelse är flodernas fallhöjd inom de delar, som
utnyttjas till flottleder, då ju denna står i närmaste samband med
vattenhastigheten och den härpå beroende transportkraften. Huru
fallhöjden gestaltar sig i de större älfvarna, visa nedanstående
siffror, angifvande i meter fallhöjden pr km. inom
hufvudflottleden: 1
Torne älf °*93 m. pr km. 1 Angermanälfven I.58 m. pr km.
Kalix » 1 *49 » i » Indalsälfven I.64 » » >
Lule » 1.86 » » » 1 Ljungan 2.10 » » »
Pite » 2.12 » » * i Ljusnan I.71 » »
Skellefte » I.50 » » y; ! Ö. Dalälfven I.04 » * »
Ume » I.27 » » » 1 Klarälfven* ! O.91 » » »
Såsom synes af dessa siffror, ha de nordligaste flottledssystemen
svagt fall, de därpå följande väsentligen större, hvarefter ett
af-tagande inträder för de mellannorrländska, under det att för de
syd norrländska fallhöjden ånyo stiger, för att därpå falla för
Dal-älfven och Klarälfvens inom Sverige belägna del. Piteälfvens och
Ljungans fallhöjd är inom skogsområdet mer än dubbelt så stor som
Torne älfs och Klarälfvens.
Det är uppenbart, att vattendragets medelfall pr km. endast är
ett mycket ofullständigt uttryck för dess tjänlighet som flottled,
men med den för öfre Sveriges stora dalar utmärkande typen torde
dock dessa siffror belysa de generella förhållandena vida bättre, än
man vid första påseendet möjligen skulle vara böjd att antaga.
Kölens östra sluttning är ett urgammalt land, där vattnets
dalbildande förmåga sedan omätligt långa tidrymder gjort sig gällande.
Detta har haft till följd, att dalarna i stort sedt äro färdigbildade i
ovanligt hög grad, d. v. s. alltifrån källorna till mynningen visa en
någorlunda jämn lutning. Sant är visserligen, att under istiden
massor af morän- och rullstensgrus m. m. aflagrades på deras botten
och tillställde en del oreda, så att floderna, dä de efter istidens slut
ånyo började flyta, ej hittade tillbaka i sina fårors alla vinklar och
gömslen, utan på mindre sträckor togo nya banor, bildande
sjöbäcken, fall m. m., men denna inskränkning berör endast detaljerna,
1 Inom Sverige.
3 Härvid har räknats med de flottledslängder, som erhållits genom mätningar
å kartan i skalan i: I mill.; jfr sid. 319.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
