Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastighet, som olika slag af partiklar uppvisa, nämligen katodstrålar,
^-strålar från radium, och a-strålar från samma källa. Denna
beräkning ger alla möjliga olika värden, de flesta liggande emellan 6 och
144 sekunder, eller ändå högre upp till omkring 4000 sekunder.
öfverensstämmelsen emellan teorin och Eschenhagens och
Birke-lands observationer är så slående, att den synes angifva, att dessa
oscillationer bero på moln af sådana partiklar, kommande till
exempel ifrån solen och rörande sig i närheten af periodiska banor.
Anmärkningsvärda äro de kolossala dimensionerna hos dessa banor;
om vi taga vanliga katodstrålar, finna vi det oerhörda värdet af
13 à 14 gånger jordens afstånd till månen. För a- och /0-strålar
äro dimensionerna högst betydligt mycket mindre.
Den inventiösa idén åter att begagna dessa elektromagnetiska
perturbationer till longitudsbestämningar har oss veterligen aldrig
försökts men har fått en intressant motsvarighet i longitudsbestämning
medelst blixtslag, en metod som upptagits på det preussiska
geo-detiska institutets program och gifvit utmärkt noggranna resultat.
Dessa elektriska urladdningar i blixtarna vara endast en ytterst
liten bråkdel af en sekund. Att afgöra om de Eschenhagenska
vågorna ned till 6* varaktighet verkligen äro de sista elementen af
de jordmagnetiska svängningarna misslyckades länge på grund af
magnéto metrarnas egensvängningar och tröghet. Nyligen har H.
Ebert i München i stället användt en ny metod medelst
registrering af de elektriska strömmar, som induceras i en trådslinga af
jord magnetismens vertikalintensitet, och upptäckt, att det mycket
ofta förekommer svängningar af mycket mindre period, särskildt en
period af os.025 (Münchener Sitzungsberichte 1906, s. 527).
Jordens elektromagnetiska egensvängningar beräknar Ebert till o*. 15,
men det är ännu omöjligt att säga, huru ofvanstående period
sammanhänger med denna. Orsaken må vara hvilken som helst,
tillvaron af mycket hastiga svängningar är ådagalagd och ger ett
nytt intresse åt studier rörande deras utbredning öfver jordytan och
eventuella användning till longitudsbestämningar.
Ofvanstående bör blott tjäna som exempel på hvilka intressanta
uppgifter som föreligga till lösning för en vetenskapsman under
resor i polartrakerna, förutsatt att han är utrustad med vår tids mest
raffinerade instrument och äger en grundlig utbildning i sitt fack.
Vi måste nu anhålla om öfverseende för denna digression, som
dikterats af intresse för ännu olösta frågor, innan vi återvända till
gradmätningsexpeditionens accessoriska arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
