Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prof. Axel Hamberg i hans arbete Studien ueber Meeres- und
Gletschereis, publiceradt i Bihang till K. Vetenskaps-Akademiens
Handlingar, Bd. 21, Afd. II, N:o 2. Stockholm 1895. Fig. 2
visar utseendet af undre ytan på isen i hamnen, efter en afklappning
på ett stanniolblad medelst en borste, och åskådliggör vissa tydliga
strimmor bildande sinsemellan omkring 6o° vinkel.
Den sista paragrafen afhandlar specifika vikten hos vattnet i
bayen och i lagunen.
Den senare afdelningen omfattar först en inledning med ett
par fotografier af snöformationer, bildade af vinden. Fig. 3 visar
en fotografi af vissa djupa fåror, bildade i snön genom stormen
den 28 april 1900, ganska oregelbundna troligen på grund af väx.
lande vindriktning under deras bildning. Vidare gifvas tabeller
öf-ver snötäckets utbredning, efter uppskattning på vanligt sätt, och
dess mycket variabla tjocklek; slutligen snöns specifika vikt, äfven
på olika djup under ytan.
Slutligen följa observationer öfver snötäckets temperatur på
fyra olika djup, o, 50, 100, 150 cm. under snöns yta, från den 16
dec. till den 7 maj. Femdagsmedia af temperaturerna visa
värmevågens fortskridande mot djupet; en variation i lufttemperaturen af
ungefar 20° mellan den 17 december och den 16 januari har
förorsakat en temperaturvåg med en amplitud af 8.2°, 2.8°, 2.o°, och 1.10
vid de fyra undersökta nivåerna i snötäcket, och vågens fas har
undergått en regelbunden försening emot djupet, ehuru snötäckets
tjocklek varierat till följd af stormar och snöfall. Likaledes är
retarderingen af luftens temperaturmaximum den 6 april emot djupet
mycket tydlig. En betydande kvantitet värme kan alltså under en
mycket kall vintermånad genomtränga ett två meter tjockt snötäcke,
då snöns specifika vikt är jämförelsevis hög.
Författaren har följt samma metod som nästan alla, som
studerat snöns temperatur i de arktiska trakterna, exempelvis Ekholm,
att sätta sina termometrar på så stora djup, att den dagliga
värmevågens nedträngande blir omärkligt. Det borde ha sitt intresse att
följa äfven denna periodiska värmevåg, och ej blott de operiodiska,
hvarur med större säkerhet snöns värmeledningsförmåga skulle
kunna beräknas och hvarpå sedan en kontroll kan vinnas genom
de af de operiodiska förändringarna åstadkomna värmevågorna.
Inga som helst teoretiska utvecklingar eller tillgodogörande af
materialet i detta hänseende äro gifna i afhandlingen. Kanske är det
icke ur vägen att erinra hurusom flera framstående forskare, bland andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
